En berättelse om Cleos kattunge den första tiden
medan han fortfarande bor kvar här hos oss och
hos sin kattmamma. Något som kan vara kul att läsa
för de som sen ska få hem honom till sitt hem.
Denna gång blir det dock bara en berättelse om EN kattunge.
Jag ska visa några foton vid varje berättelse.
Fler foton finns på varje kulls fotosida..

Födseln
Lördag den 21 januari 2006

Så var denna dräktighet över till slut.
Måste ju berätta att denna gång har ingenting varit sig likt.
Tror man sig veta nåt efter två kullar så är man blåögd.
Jag vet ingenting.
Cleo gick upp mycket i vikt denna gång också men
det gick trögt från början. Men det
sparkade och alla tecken fanns där men
ändå var allt så annorlunda på något obestämt sätt.
Jag trodde från början att det var
få ungar. Först bara en, sen ändrade jag mig och gick
efter sparkarna för det sparkade från två och tre håll och vikten
den räckte ju till fler ! Så konstigt.

Vi hade nog misstagit oss med dagen då Tanner och
Cleo parades för på onsdagen den 18:e hände inget.
och Cleo har fött dag 65 tidigare..
Fredag den 20:e var nästa alternativ..Cleo börjar
vara orolig och bäddar och ligger i bolådan och
retas med mig en hel del och jag svansar
efter henne som bara en hönsmamma kan.
På lördagen (varför ska de ensvisas
med att få på helgen ?) så
får Cleo en ganska rejäl och synlig värk vid kvart äver 12
mitt på dagen. Både hon och jag blir överraskade.
Sen går vattnet en halvtimma senare..

Sen händer ingenting.. annat än att jag naturligtvis
sitter som klistrad vid henne och och ser på klockan.
Gör alla så här eller bara jag ?
Det skulle vara intressant att veta. Man läser aldrig om
det på andras hemsidor nämligen.
Efter 4 timmar ringer jag veterinärjouren men
eftersom Cleo mår bra, skuttar runt och äter
och är som vanligt så
åker jag ingenstans förrän kl 19.30.

Kl 20 får hon kalkspruta hos veterinären
och sen hormonspruta och sen ytterligare en
kalkspruta. Sen kommer värkarna igång..

Eftersom det är så kallt ute väljer vi att åka hem
INNAN någon föds.. Kl 22.10 föds en kille
röd till färgen och 125 gram tung.
Sen stannar värkarna av och allt blir lugnt..
Utom matte förstås.. Jag är ju säker på att det är fler och
väntar hela natten på ett syskon.. På morgonen efter en sömnlös
natt på madrass bredvid bolådan kan jag bara inse att det
blev en ensam kattunge denna gången.
Och jag ska väl vara tacksam för att den lille mår
bra och att Cleo mådde bra hela tiden.
Det är ju faktiskt det viktigaste !

Att hon inte gick ner mer än 300 gram av 1 kg
i vikt efter födseln eller att hon gick upp så
mycket under dräktigheten och "lurade"mig från början
måste bero på att hon var ovanligt lätt när hon
åkte till sin pojkvän. Så här efteråt väger hon bara
lite mer än normalt och jag trodde förstås
att det var kattungar alltihop.

Så inte blir man klok på detta med uppfödning men så är detta
bara min tredje gång och jag har hört att föda upp en
ensam kattunge det är nåt speciellt..
Om det ska jag berätta här.

Torsdag den 26 januari

Så har det gått 5 dagar.. Det är tyst och lugnt i bolådan och
äntligen tyst och lugnt utanför den.. Mamma Cleo hade nämligen
den dåliga smaken att börja löpa några timmar efter lillemans födsel.
Jag tog kontakt med veterinären och råddes att
ge henne p-piller och nu har det lugnat sig.
Så det är väl först i natt som jag, matte har sovit ordentligt.
Det som oroade mig med hennes löp var att hon kanske
skulle tappa intresset för sin kattunge och och sluta
producera mjölk, men så blev det tack och lov inte.
Hon har hela tiden skött sig exemplariskt om än något
stressad vid vissa tillfällen som då jag ville sova.
Cleo är en perfekt mamma och lilleman har legat som
fastklistrad vid hennes tissar mest hela tiden. Han väger idag
190 gram och måste väl snart få ett namn för lilleman kan
man väl inte kalla en sibirisk hankatt ???

5 dagar gammal 190 gram

Jag har faktiskt några namn som jag funderar på men
jag måste få se honom i ögonen först för att se vad
han är för en rackare innan jag döper honom... Namnet måste ju passa
honom och vad jag vet säkert redan nu är att den här lilla kissen
kommer att linda matte runt sin tass flera varv...

Lördag 28 januari 2006
Kattungen är 1 vecka gammal.

Så har det gått en vecka och det har för det mesta varit tyst
och lugnt i bolådan. "Lilleman" väger nu 220 gram
och är än så länge en snäll kille som mest äter och sover.
Men det är ju så de gör medan de är små och inte har
öppnat sina ögon. Idag ser jag att ena ögonvrån börjat öppnas
lite så i morgon kanske han kan kika lite på mig med ena ögat.
Jag längtar..!
Cleo ligger förvånasvärt ofta i bolådan med sin unge.
Man kan ju tycka att det skulle vara varmt och trångt där
och att hon hellre borde passa på att smita undan
när han ändå sover men nej, hon verkar vilja vara där.
Visst ser de ut att ha det skönt.

Man blir trött av att vara nybliven mor...

Måndag 30 januari
9 dagar gammal

Ögonen är öppna och nu ser lillen världen..
Men än är det förstås mest den trista bruna
kartongen som bolådan består av som är hans värld.
Men det ska väl bli mer så småningom.
I går kväll när vi människor skulle gå och sova så inledde han
sin första motionsrunda i bolådan och jag suckade lite och
kom ihåg de förra kullarna - Det klösande ljudet av klor
mot kartong är inte det man somnar lättast till !
Men nu hade lillen sin runda i lådan och mamma Cleo
gillade inte alls detta utan jamade vid varje steg han tog
och till slut så lyckades hon visst stoppa honom
med en vätskekontroll för det blev tyst
och vi kunde alla somna.

Nu har jag öppnat mina två blå....

Lördag 4 februari
2 veckor gammal

Den här veckan var jobbig tycker matte..Det börjar bra
men så är matte dålig och tydligen märker kattmamma Cleo det
för hon blir stressad och vill inte vara med lillen så mycket..
Eller så är det det där tidiga löpet som finns kvar i kroppen.
Inget märks dock på lilleman. Han är pigg som sjutton och mår finfint.
Lite pipig är han förstås och sällskapssjuk men det är inte så
konstigt när man är ensam i bolådan.

Matte har som vana attt väga alla sina kattungar varje dag. Så
är det förstås också med lilleman. Inte är det underligt att
inget händer med vågen på måndag men när onsdag
kommer och inte vågen ändrat sig nånting alls sen söndag
då börjar matte fundera..
På onsdag morgon är vikten alltså fortfarande samma som
söndag morgon och då ringer vi veterinären.
Eftersom matte är orolig så får vi rådet att stödmata lilleman.
Jaha.. Till apoteket och där köper vi nappflaska och nappar och
kattungemjölk i pulver.. Napparna och flaskan var onödigt köp för
den lilla mängd 1ml som jag skulle ge var 4:e timma det försvann
ju i denna stora flaska. Och att få ett lagom stort hål i en seg napp, det
är omöjligt.. Det blev en liten engångsspruta till slut..
Så pytsade vi på med detta och Cleo verkade lugna sig och låg
troget med lillen i bolådan i timmar och lillen diade.. Om han
sen fick i sig nåt det vet ju ingen..Oj vad detta är svårt !
Trots detta stod vågen still och fredagen
kom och jag ökade på lite mer med kattungemjölken
och till slut så har han gått upp 5 gram.. Inte mycket visserligen men
oj så glad man kan bli av dessa gram.
Tro nu inte att denna grabb är vek och klen på något vis.
Jag har inte vad jag kan minnas haft någon kattunge
som varit så envis och pillrig och haft så mycket spring i benen.
Inte så konstigt att man trodde att denna enda kattunge var flera
när han var i Cleos mage !

Vid 11 dygns ålder ( i onsdags då vi startade stödmatningen)
så klättrade han ur bolådan som är 20 cm hög i kanten
Detta gör han om och om igen och det är tur att vi har
en större lekhage utanför som är bäddad mjukt.

Tidigare kullar har inte introducerats i den större lekhagen
förrän kattungarna varit 3 veckor om jag inte minns helt galet..
Så vad denna lilla kille gör med sin mat det vet jag inte..
Inte lägger han det på sig som fett.. Jag hoppas förstås
att han mår bra och att han fortsätter att vara så här pigg.

Stödmatning ? Vadåför ?

...och måste man vara instängd i en liten låda ??

Äntligen ute så jag får nosa omkring på nya ställen...

Lördag 11 februari
3 veckor gammal

Så var vår lille prins 3 veckor gammal. Det är full
fart i de fyra små benen men så får han ju
mat både av mig och av sin kattmamma.
Han gör av med en massa energi och det är
inte lätt att hålla honom i den lilla bolådan där
kattmamma Cleo helst vill ha honom.
Han klättrar hela tiden över kanten och jag
klistrar på en högre skiva. Nu verkar det som vi
hittat en höjd han inte kommer över..än..

3 veckor gammal betyder också avmaskning,
både för Cleo och lillen. Mamma Cleo får dessa
hiskeligt stora piller tre dagar i rad medan kattungar
får den "enklare" flytande varianten.
Enklare är den nog bara den här första gången
då man ger den vid 3 veckors ålder. Då är de inte förberedda
och man tar dem med överraskning och de har inte så mycket
styrka att kämpa emot med.

Annars är dagarna sig ganska lika här än så länge.
Eftersom han är ensam och inte har några syskon så
spenderar jag mycket tid med honom. Jag
sitter i stora lekhagen långa stunder då han är
vaken och då klättrar han han
på mig och kurrar som en liten smattrande
motor. Han kommer förmodligen att bli en gräsligt
bortskämd knäkatt och inte göra annat
än hänga sin husse och matte i hasorna !
Men vad gör det ?
Jag kan inte tänka mig nåt mer underbart än
att få ha en röd kattkompis som följer mig som en skugga!

Knäkatt ...självklart....

Tisdag 14 februari

I går tog matte med mig till veterinären.
För säkerhets skull som hon säger.
Matte är lite tokig...och tror att det kanske är något
galet eftersom jag inte går upp i
vikt så mycket, men det var det förstås inte..
Inte mer fel än att jag ville ha mer mat..
och så var jag ovanligt livfull och energisk.
Veterinärtanten sa att jag var SÅ fin och tyckte att jag
skulle få lite riktig mat redan nu..
Matte skulle visa hur jag lapade välling ur ett
fat och lära mig äta lite rå köttfärs.
Lära mig?
Jag ställde mig ju bara med tassarna i fatet och sög upp
vällingen direkt.. Sen åt jag köttfärs direkt från fatet..
Är det inte så man SKA göra ?

Äntligen lite riktig mat som passar en riktig katt !

Lördag 18 februari
4 veckor gammal

Nu växer Casanova Rosso så det knakar och jag
behöver inte oroa mig för vikten längre.
Åtminstone inte för att den ska vara för låg.
Den här missen har så smått fått börja äta
lite vanlig mat och som det verkar så kommer
det aldrig att vara problem med få i honom något.

Han ställer sig bredbent framför
fatet och liksom suger i sig maten och ger sig
knappt tid att andas förrän allt är slut.
Visst är det härligt med en katt som man
inte behöver truga och locka att äta !

Till att börja med fick han smaka rå nötfärs. Det
var så gott att jag fick akta mina fingrar. Det var då jag
insåg att jag nog ska lägga allt på fat på en gång.
Sen fick han smaka kokt torsk och det var precis lika gott.
Uppblött torrfoder för kattungar var dock ingenting
som lockade, men när jag blandat det med
fisk eller färs så åt han det förstås utan att tveka.

Nåt fel på energin har det aldrig varit

Nu är det busigt värre på dagarna.. Öronen
vrids lite bakåt för att han ska se lite farlig ut !
Det är svårt att hålla sig för skratt..
Sen rivstartar han och gör tvära inbromsningar.
Baken åker upp i vädret och svansen står rakt
upp när han springer omkring i lekhagen
som en röd liten fyrkantig tuss med öron och svans.

Jag får vara hans syskon och det är tur att jag
inte har ett jobb att gå till utan kan leka katt flera gånger
per dag. Han ska ju dessutom vara lite mammig med sin
extramamma då och då och en gosstund tackar inte jag nej till.

Han är otroligt snäll. Hur det skulle bli att föda upp
en ensam kattunge visste jag inte men jag trodde
att det skulle vara väldigt pipigt och
gnälligt mest hela tiden från kattungelådan
så snart mamma Cleo lämnade den...
Jag tycker att det än så länge är väldigt lugnt och
skönt och tyst. På nätterna hör jag inte något
och jag som matte uppskattar att få sova på natten.
Jag antar att lilleman också gör det eftersom
han är så lugn. Ändå ligger han i
arbetsrummet/kattrummet som är bredvid vårt sovrum.
Men än har jag ju inte varit med om allt..
Hur det blir sen när han tar sig över kanten på
den stora lekhagen det återstår att se..
Tills dess dröjer det nån vecka...hoppas jag..

Mamma Cleo ligger och håller koll på buset lite ovan ifrån...
(Hur denna stora lekhage ser ut kan ni se i dagboken för kull 1.)

Måndag 20 februari
4 ½ veckor gammal

Jag gillar mat.. Det har jag alltid gjort.
Det jag inte gick upp i vikt förr det går jag upp
nu ifall ni undrar. Snart är jag uppe i min
matchvikt.. Idag är den 480 gram.
Just nu äter jag välling och det är
smaskens men lite söligt.

Lite svårt är det att tvätta sig förstås men
matte och mammakatt hjälper till om jag
ser bedjande och hjälplös ut och det är jag bra på..

Vaddå skäggig ?

Lördag 25 februari
5 veckor gammal

Oj vad tiden går. Lillen växer och blir om möjligt
bara sötare och sötare En hjärtekrossare har han
dock varit sen början så namnet
Casanova Rosso passar utmärkt.
Han flirtar vilt med alla besökare och vet precis
hur han ska linda alla runt sina tassar.

Han ligger gärna i knät på alla som kommer och ligger
då gärna på rygg och viftar med tassarna och ser så
väluppfostrad och snäll ut vilket han ju också är..

Det är skönt att mysa...

I går fick han smaka på burkmat uppblandat
med lite kattungemjölk för första gången.
Det luktade förstås blä och han ryggade
förskräckt bakåt när han nosat på fatet och
kände den obekanta doften.
Men sen jag stoppat in lite lite i munnen var det
svårt att få stopp på honom! Konstigt att det ens
var svårt från början. Han slickade dessutom fatet
när allt var slut.. Inget verkar vara konstigt för
denna kille och allt åker med lätthet ner i magen.
Men än är får han bara små smakprover av olika sorter.
Det är bra om magen får vänja sig vid allt detta nya i lugn och ro.

I går ställde jag in det mindre klösträdet i lekhagen
och han fick totalt tokfnatt och skuttade runt
runt och in och ut i lådan längst ner..
Upp och ner på den och blev så busig så t om mamma Cleo
var tvungen att komma med och busa runt i lekhagen..
Hon blev som barn på nytt och allting blev en enda röra...
Det blev en lång stunds lek och inte får man mycket
gjort när man har sån underhållning. Det är mycket roligare än
OS på tv !

Ser ni mig här inne ?

Måndag 27 februari
ca 5 ½veckor gammal

Men kolla här ! Nu är jag en stor katt, nästan som
min mamma och idag så kunde jag klättra dit upp
där hon brukar ligga.

Där uppe i klösträdet hittade jag en väldigt
skön sovplats.. Mmmmm...den är som en hängmatta
och mjuk och skön att sova i.. Inte hård som nere på golvet.
Matte är lite orolig när jag är här uppe men
va sjutton.. jag är ju katt !
Skönt var det och jag somnade och sov
länge medan matte var på stan idag....

Sen kom matte hem och då vaknade jag.*gäsp*...
Jag var tvungen att undra lite..
Hur kommer man ned härifrån ?

Tisdag 28 februari

Plösligt på en vanlig promenad i vardagsrummet
så hamnade jag i djungeln...
Mycket märkligt.

Lördag 4 mars
6 veckor gammal

Idag har minsann min pappa Zaribs Tanner, blivit
Internationell Champion och BIV.
Han är i Oslo och tävlar och visar upp sig och matte är
stolt fastän hon knappt känner honom och det är väl jag
också...Matte säger att han är mycket stilig..
Jag hoppas också att jag blir så fin när jag blir stor.
Kika in på mitt fotoalbum så ser ni hur jag övar
för att se vacker ut..
Fotot där idag är ett sånt fint foto då
jag bara poserar fint.

Här blir det mest såna här konstiga bilder.
och dagens viktrapport är 740 gram..

Om ni tror att detta är roligt så tar ni miste.
Måste jag stå så här länge eller får jag gå ner nu?

Numera är det mest bus.. Inte i lekhagen så mycket
utan i hela huset på nedervåningen. Alla möss och annat
otyg får hålla sig undan för nu är jag i farten..
Än är det lite läskigt för det är stort där ute.
Hallen och köket har än så länge outforskade
delar som är lite skrämmande men de ska jag
säkert snart ha nosat mig igenom.

Min framtida familj hälsade på mig idag och
det var bra att jag fick kolla in dem ordentligt.
Jag kan ju inte flytta till vem som helst men de
var rätt så bra på att leka kattlekar och de var
lagom många också så det fanns alltid nån som
lekte och det passar bra för mig.
De hade också mjuka händer som
klappade mjukt så nu har jag
bestämt mig för att flytta till dem.
Jag tror att de blev väldigt glada när
de fick höra detta för de såg då så ut.

Lördag 11 mars
7 veckor gammal

Idag firade de min 7 veckorsdag med avmaskning igen.
Denna gång var jag mer medveten om saker och ting och
jag kan ju säga att jag INTE tyckte att det var nån höjdare.
Usch och blä.. Men jag fick leverpastej efteråt och sen
gick det inte så lång stund förrän jag hade glömt bort det.

Häromdagen upptäckte jag att jag kunde hoppa över kanten
till lekhagen och komma mig ut i stora världen.. eller åtminstone
vidare ut till hallen och köket och vardagsrummet..
Jättekul tyckte jag, men då satte matte och husse in
en annan dörr hit in så nu är dörren stängd när jag ska
sova och stanna kvar här.. och om mamma Cleo ska
in eller ut härifrån så kan hon hoppa
ut genom ett hål högt uppe på denna dörr.
Så högt kan inte jag hoppa...
Men eftersom matte är hemma nästan jämt med mig så
är jag sällan instängd här annat än på natten.

Dagarna är fulla med bus och kattmamma Cleo är bra på sånt.

Förstår inte varför mammakatt bland tycker
att jag är ett riktigt "pain in the ass"

Jag har många leksaker och kan också leka länge för mig själv.

Matte Lena busar också bra och leker som en hel katt.
När jag blir trött så somnar jag gärna på rygg i hennes famn...

Prrrrrrrrr prrrrrrrrrr

Söndag 12 mars

Plötsligt hade matte mig borta..
Men jag var ju här hela tiden...

Lördag 18 mars
8 veckor gammal

När man är 8 veckor då kommer man sig upp här i världen..
som tex upp i fönstren eller upp för trappen till
den övre våningen dit bara mamma Cleo varit tidigare
men nu kan även denna lilleman ta sig dit.
Så nu sitter ett galler i vägen för att
förhindra en liten buse att trilla från höga trappsteg.
Så småningom när han blir säkrare på sina ben
och tassar så kan han springa i trappor men än så länge så
får han vara med matte och husse på nedervåningen.

Nu kan man säkert se vad det här är
för en kille. Att han är go och charmig här
hemma med oss det har vi nog vetat länge..
Men han är dessutom orädd och jag som
trodde att en ensam kattunge skulle vara lite
fegare när han inte hade skydd och hjälp av en
syskonskara att utforska världen. Men så verkar det
inte vara. Han springer glatt fram till alla besökare
när de kommer in genom ytterdörren. Lägger sig
gärna till ro i deras famn och somnar kurrande.
Han är inte heller rädd för skrammel eller brak
trots att vi varken har småbarn eller är speciellt
högljudda här i huset.. Men jag försöker att
träna honom med att ha på radio och tv och
stöka på med dammsugare och andra oljud
så han är van vid sånt där han hamnar sen.

Mamma Cleo busar han med som den värsta brottaren
och hon både leker och uppfostrar med mild och van tass.
Det känns skönt att det har gått bra att forma denna lilleman
till att bli en sån trygg liten misse trots att jag var lite
nervös när det bara blev en kattunge i denna lilla kull.

Tur att man är själv.. då finns det mer plats..

Lördag 25 mars
9 veckor gammal

Nu är det nästan så man får börja räkna ner
tills det är dags för vår lilla röding att flytta.
Det är inte klokt så snabbt tiden går de sista veckorna..

I tisdags åkte vi bil till veterinären och där fick
han sin första vaccinationsspruta. Allt gick bra men nog
var det lite läskigt med alla de stora hundarna i
väntrummet som skällde och gnällde hela tiden..
Men när matte la in handen i buren så
blev ögonen dimmiga och han somnade nästan..

Vissa dagar och speciellt på mornarna då hans
batterier är fulladdade då är den
söta kissen billig, ja t om gratis många gånger !
Schhhh.. säg det inte till nån......
Det är nog tur att han redan är bortlovad för han
kan verkligen ha energi så det räcker och blir över.
Men eftersom han sover snällt hela nätterna så är
det kanske inte så konstigt att det är extra
mycket spring i de fyra benen just på morgonen
då matte är som tröttast..

I går morse då var det som förgjort och jag
höll aldrig på att få mig någon frukost för
jag hade en busig kattunge som satt som klistrad
vid mina ben hela tiden vart jag än gick..
Han hade inte ens tid att stanna av för att äta sin
egen frukost. Till slut kom jag på att bjuda honom
på lite leverpastej bredvid den vanliga kattmaten
och då äntligen fick jag honom att bromsa in lite så jag
kunde bre mig själv en smörgås och hämta andan..

Ahhh, levande föda till frukost !

Kattmamma Cleo försöker ge bort honom till folk
som passerar förbi vårt hus. Hon sitter i köksfönstret
och lockar upp honom dit för att folk ska se att det
finns en liten extrakatt till salu här i huset.
Men Cleo får minsann stå ut i ytterligare ett
tag innan det blir barnfritt igen.. Jag tror att hon längtar,
även om de ibland ser ut att ha otroligt kul när de busar..

Vad tar ni för katten där i fönstret ?

Men hur vilt det nu än går till här hemma och och
trots att verkar finnas oändligt med energi i en
9 veckors kattunge så blir det ändå stopp helt
plötsligt och då somnar han mitt i leken...

Snark !

Husse vann pimpeltävling idag och kom hem med
de här två till mig !

...Den ena tar jag som förrätt och den
andra blir bra till efterrätt...

Lördag 1 april
10 veckor gammal

Det är inget aprilskämt men jag är
faktiskt redan 10 veckor gammal.
Jag är väluppfostrad och lär mig nya saker hela tiden.

Jag kan tex skriva på mattes tangentbord till datorn
och det är väl bra att jag kan hjälpa henne. Med mina stora
tassar kan jag vara effektiv och trycka på flera tangenter
samtidigt och jag har flera gånger varit duktig och stängt
ner hennes program och hon blir så högljudd när
jag lyckas med det så ni må tro att jag får beröm !

Jag kan också ta mig förbi det där lilla gallret som
sitter så konstigt placerat mitt i trappen..
Jag förstår inte alls varför det sitter ett sånt DÄR ?
Det är ju väldigt konstigt att ha det precis där man ska gå upp
och ner.. Och där uppe är det kul för varje gång jag kommer
förbi gallret så kommer matte rusande efter mig och
leker med mig en stund där uppe medan jag gömmer
mig bakom soffa och andra saker. Till slut när jag bestämt
mig för att hon ska få fånga mig så får hon bära ner mig.
Vi brukar leka så några gånger tills jag blir
trött på det.... Jättekul tycker jag att det är.

Här visar jag hur man lätt kryper UNDER hindret..

Annars så leker jag med min prasseltunnel och
alla leksaksråttor och det är också kul.

Söta Emma bor nära och kommer och hälsar på ibland
och leker och gosar..
Jag gillar att leka med jämnåriga...

Hon har lika lång päls som jag...

: :: :: :: ::

Lördag 8 april
11 veckor gammal

Idag fyller jag 11 veckor och det är stort kalas här
hemma just idag med öppet hus.
Jag får vara instängd i kattrummet med mina
leksaker och kattskötare hela dagen av nån
konstig anledning.. Men tydligen så beror det på att
husse fyllt 50 år i veckan och det är visst nåt väldigt viktigt.

Jag har hjälpt matte hela veckan att göra fint här hemma.
Bland annat så var jag duktig när hon strök husses skjortor.

Förutom sånt mattegöra så sköter jag mitt vanliga jobb
och dödar några möss varje dag..


Jag har för mig att jag dödade den här råttan igår ?

..jag fördiskar åt matte...

...och vad får man som tack ?
Jo avmaskning igen.... men det sägs att det
är sista gången nu....

Som ni märker är det slitsamt att vara katt.
Det är jobb, jobb och åter jobb dag ut och dag in.
Efter en dags slit så är man trött...

Lördag 15 april
12 veckor gammal

Så var den magiska åldern nådd, 12 veckor
gammal och vår "lille prins sol" är flyttfärdig..
Än dröjer det några dagar innan han flyttar en mil
in till stan så vi får nästan 2 dagar extra med
gos och kel...och bus.

I vår säng, där han egentligen inte är så ofta, där startar kurret
automatiskt och självklart så måste man gosa med en sån här
go kisse när man får sällskap på morgonen..
Det är såna saker man verkligen kommer att sakna som mest...

Det är nästan så man blir trött i allt detta mjuka...

Mamma Cleo är utsliten.. Svansen har sett sina bästa
dar och är tunn och pälsen har nog aldrig varit så
gles någonsin tidigare.. Men så har Casanova Rosso
hängt i den som en vante många gånger när de busat.
Så jag vet en som säkert kommer att pusta ut och tycka att
det är ganska skönt att få barnledigt framöver...

I veckan så var det besök hos veterinären igen.
Även denna gång gick det bra trots att det både var
vaccination och chipmärkning. Men den modige lille
katten klarade av allt utan minsta pip. Däremot är det
inte så populärt att åka bil. Men det går det också.

Så nu är egentligen allt klart för avfärd, nästan..
Vi kommer tillbaka och skriver lite slutord i dagboken
så ni får veta hur flytten gått..
Vi är nog alla lite spända på hur det ska gå...


Ibland undrar jag vad som menas med ordet flytta ??
och de säger att min nya sambo redan har fyra barn....

Måndag 17 april
Flyttdagen..

Annandag påsk... Då var det dags...
Det känns förstås alltid vemodigt trots
att man varit förberedd länge på att vår
lilleman ska flytta den här dagen.
Men hur man än förbereder sig så kan man
ändå aldrig vänja sig.

Visst kan man lura sig själv att det är skönt att
äntligen få ledigt och mer fri tid och framförallt
tid till kattmamma Cleo men jag tror att det mest
är nåt man ljuger för sig själv för att man inte
ska känna så mycket saknad som man annars skulle göra.

Nu har vi ju turen att ha vår lille sötnos väldigt nära.
Han ska flytta 1 mil in till stan där han blir sambo
med en vacker sibirisk katthona som kallas Mizty.
Så vi kan ju faktiskt besöka honom ofta om vi vill.

Men innan dess så tog vi den här sista dagen till
en massa bus med mamma Cleo.....

Vi fotade förstås allt vad vi kunde och på nåt vis
så verkade Casanova Rosso förstå att han skulle
sitta still så han skulle fastna ordentligt i kameran...

Jag är faktiskt precis så snäll som jag ser ut...

Sen var det till slut dags att hoppa in i bilen och köra
till nya hemmet..
Där blev det väl lite si och så med mottagandet..
Nya kattsambons småkissar som är 8 veckor var inte så
överförtjusta i att få en ny kisse i huset så det blev lite
oväntade reaktioner där..
Casanova Rosso fann sig ändå ganska bra trots allt
och till slut somnade han tryggt som han brukade och
verkade inte alls bry sig om att han var på främmande mark..
Men jag har insett att han är en lugn och stadig kille med
mycket mod i den lilla kroppen...

Nu önskar vi förstås all lycka till vår uppfödnings första egna
lille katt som har en alldeles speciell plats i våra hjärtan..
Vi önskar också hela familjen Fuhrman Nyström lycka till
med den nya familjemedlemmen. Jag hoppas att han hittar
en väg till era hjärtan också och kanske
framförallt en väg till Miztys hjärta...

Trygg i nya mattes famn

| Till kullens fotosida |

© www.miramilaia.se
Grafik, Foto & text Lena Lundmark