DAGBOK eller DET HÄNDER SAKER.
(Några bilder men mest ord om lite äldre saker när Cleo var yngre...)

Klicka nedan i ramen på det du vill läsa om så hamnar du rätt på en gång.
eller så läser du allt uppifrån och ner.

1: Att jaga en katt	2: Katt på rymmen!	3: Övning i att bada en katt första gången
4: Första badet i ord och bild	5: Vår Cleo	6: Att försöka fota en katt
7: Förälskad Cleo	8: Champion	9: Min australienska pojkvän
10: I väntans tider

 

Övning i att bada en katt första gången,
23 maj 2003

En dag i slutet på maj så skulle jag, Lena beställa kattschampo och
nåt slags spray till min katt via internet och det var via en
privat hemsida där en trevlig kvinna är återförsäljare för detta schampo
som "min" uppfödare rekommenderade.

Eftersom det var lite bråttom att få hem detta innan
utställningen vi skulle till i början på juni och då jag inte fick
svar på mitt mail jag skickat igår så ringde jag denna kvinna
för att fråga henne till råds om vilket slags schampo jag behövde till min Cleo.

Jag kom fram till en jättetrevlig kvinna som pratade som en
kvarn och tillsammans med mig blev det två kvarnar
som malde på en lång stund.
Mycket trevligt var det...

Jag berättade då att jag har en röd Sibirisk katthona
som snart är 10 månader, importerad från Tyskland och
som aldrig blivit badad och vad skulle jag nu köpa för
schampo.. kanske torrschampo eller vad ??

Ja denna kvinna tyckte ju att jag skulle prova att öva med
Cleo i duschen först och sen beställa det jag behövde, för
man vill ju inte ha en katt inlöddrad med schampo
som man sen inte kan duscha ren..
Då är det bättre att använda torrschampo.

Så kom då dessa kloka tips från henne.
(Eftersom vi har duschnkabin är det ju enkelt att stänga
in sig i den med katten och hon kan inte smita från mig - tyckte jag )

Nå.. här kommer hennes råd som var mycket bra..
Ta på en långärmad tröja eftersom dessa Sibiriska katter kan ha hemskt
humör (????) DET var det enda konstiga hon sa och jag fattade inget..

Min katt har inget konstigt temperament men har hört av
nån att det visst i södra Sverige går nåt sånt konstigt rykte att denna
ras har ett hiskeligt humör, vilket jag inte hört att någon här uppe i
Västerbotten märkt på någon katt här... Inte har jag märkt det på de
Sibirier jag träffat men antog att det var nåt felatigt rykte som
uppkommit som det ju lätt gör...TYVÄRR....

Nej så är inte min Cleo sa jag.. hon är så lugn och sansad..

Nå.. Kvinnan tyckte jag skulle göra ungefär så här.
Dag 1. Ta på långärmad tröja och gärna ett plastförkläde
om jag inte själv ville bli genomdränkt och sätta mig med katten
i famnen och sätta på duschen med lite svag stråle..
När då katten blir orolig så duscha bara försiktigt på väggarna och
gör så tills katten är lite lugnare och försök hålla katten i famnen..
Glöm inte att sätta på katten en sele så man kan hålla i den stadigt..

Dag 2 eller om det går bra första försöket kanske man
kan göra detta senare dag 1.
Gör om samma procedur och sätt på duschen lite
kraftigare stråle och duscha fortfarande bara väggarna så
hon vänjer sig vid ljudet och att det är lugnt och ingen fara..

Sen dag 3 så skulle jag försiktigt försöka
(när katten inte visar nåt tecken på panik)
att duscha svansen lite.

Jaha tänkte jag.. Utställningen var ju snart så jag måste ju bada
Cleo innan dess så jag måste alltså öva detta vilket ju
verkar ta en himla tid och flera dagar innan man ens
kan blöta katten utan att den blir skvatt galen.

Så jag tog på mig en långärmad t-shirt.
Jag hade faktiskt ett plastförkläde, tog av mig i trosorna
och stängde in mig och Cleo i duschkabinen.
Jag satte INTE på Cleo nån sele trots att
denna dam föreslagit att jag skulle det..

Jag satte mig så på golvet med Cleo i famnen och
skruvade igång duschen..
Inget händer.. !
Jo det kommer vatten lite svagt.....
Jag sätter på den med ännu kraftigare stråle och
sprutar på väggarna och på golvet bredvid oss och känner
efter så det är lagom varmt.

Inget händer...med Cleo alltså..
Hon sitter bara i mitt knä och tittar på vattnet
och ser ut som att hon tänker
"ska du pyssla med detta länge ? "

Nå.. så jag släpper ner henne ur min famn och
tar tag i hennes svans och duschar med varmt vatten lite på svansen.
HON bryr sig inte alls om detta...
Liiite besviken blir jag att det inte blir NÅN reaktion eftersom
jag ju laddat upp för att öva detta i flera dagar...så jag
tar och spolar av henne på svansen och när fortfarande
inget händer så tar jag tag i hennes huvud och håller upp
det och duschar henne ordentligt och ganska länge framme
under hakan och NU ska hon väl få spader....???

Det är nu jag ger upp badövningen...

Inte sjutton blev min katt galen eller rädd eller nåt, bara blöt.
Hon bara stod där rätt upp och ner och såg på mig som om
hon varit med om detta tusen gånger.
Så jag gav alltså upp.. Själv var jag också blöt om rumpan
och det löjliga platsförklädet det åkte in i ett skåp.
Tröjan med långa ärmar som skulle skydda mot de hemska
klorna var ju helt meninslös att sätta på sig ens..

Min katt var nu blöt, fram och bak. Varken jag eller hon
hade nåt problem med detta så jag antog att jag kunde beställa
vanligt schampo och både klara av att få det på henne och sen av henne..

Detta är en mycket märklig katt jag fått tag i måste jag säga...
och det förväntade häftiga temperamentet eller humöret
då som schampokvinnan pratat om? Det måste vara nåt galet här
för sånt har jag inte sett än på henne.
Är det en Sibirisk katt du HAR då sa en person,
när jag berättat om detta för henne idag.. *skrattar*...
Självklart är det en Sibirisk katt för beskrivningen jag
läst om Sibbar ÄR som min Cleo är..
Trygg, modig och lugn..trots endast 10 månader.

Men jag lär väl kanske tycka annorlunda den dagen inför
utställningen när jag verkligen ska bada henne på
riktigt..med schampo och allt...
Hur det går att bada henne DÅ ska jag återkomma till..
Men jag lovar att ni ska få veta ALLT...
Kanske blir det även några foton från duschen..



Hoppa tillbaka överst på denna sida

 

Första badet i ord och bild,
26 maj 2003

Så kom då detta beställda schampo....TVÅ sorter som
skulle användas efter varandra vilket innebar två schamponeringar
och sköljningar efter varann.
Tanken kom för mig att jag kanske ändå
skulle testa och bada Cleo nu redan två veckor innan utställningen
med schampo och enligt alla konstens regler.
Då om det nu SKULLE gå åt skogen så hade jag
flera dagar på mig att rätta till det eventuella eländet.
Dessutom kan jag på detta sätt se när hennes päls ser bäst ut efter
badet och planera in bad inför utställning mer exakt nästa gång.

Så jag tog katten och mig själv in i duschkabinen och satte igång.

Denna hístoria blir kort.
Duschen skruvades på och jag blötte ner Cleo från topp till tå,
eller kanske från topp till svans.
Fördelade det utspädda schampot över henne och löddrade upp allt.
Sen sköljning och sköljning i flera omgångar innan jag
tog itu med schamponering nr 2.

Det gick så bra och Cleo jamade förstås men
protesterade inte alls mot schampo eller vatten.
Sen kan det ju verka lite hjärtlöst att ta fram kameran
i ett sånt här intimt tillfälle och fota henne när
hon ser som mest ynklig ut.

Kan bara säga att det inte var några som helst problem att
få henne torr. Vi har ju inte hunnit vänja henne med hårfönen än så
jag tänkte nog att detta skulle bli svårt.

Den värsta vätan torkade jag med handduk, sen sprang Cleo som en
tokig runt i huset med våta svansen som en antenn i vädret och
busade och blåste sig torr på det sättet i fartvinden.
Mattorna låg i högar på golven och hon hade en hastighet som en raket upp och
ner i möblerna för att sen stanna upp då och då och tvätta sig torr..

Jag fångade upp henne då och då och kammade igenom henne
och speciellt bak i rumpan , under öronen och bakom frambenen.

Men jag måste ju bevisa att det är gjort och att Cleo och jag
klarade av det.

:: :: :: :: ::

"Måste du ta kort NU ?"

En liten stund senare...

"Dagen efter ser jag normal ut igen tack och lov."
Här ligger jag i vardagsrumsfönstret och mår gott..

Hoppa tillbaka överst på denna sida

 

Vår katt Cleo maj 2003.

Nu har vår nya familjemedlem varit hos oss i snart 2 månader.
Det har varit en tid av glädje och mycket nytt och spännande både för oss
och för henne som kom från ett annat land.
Hon har fått ställa om sig till
ny miljö, nya människor och nytt språk.

Att det skulle gå så bra att smälta in som familjemedlem
hos oss kunde jag aldrig drömma om.

Så var vi då kattägare, ja visserligen fodervärdar men ändå....
Denna ljuvliga katt som sista maj endast är 10 månader gammal har
fyllt våra hjärtan och glädjer oss varje dag med upptåg och sällskap.

Cleo är en väldigt social kattjej och hon är med där vi är.
Hon har redan sina dagliga rutiner som börjar när jag, Lena vaknar
på morgonen. Då springer hon glatt framför mina fötter och säger "mjek mjek".
När vi kommer till hallen och hallmattan så kastar hon sig på rygg för att
bli struken på magen och gosad med.
Gör man inte detta ordentligt så fortsätter hon att pocka på
uppmärksamheten tills man tar sig tid till en morgonstund med mycket
kel och gosande.

Mat är inte så viktigt på morgonen...
Det viktigaste är att få komma ut en stund. Ofta så blir det som hon vill
och när jag säger "ska du gå ut" så springer denna numera
svensktalande kisse till dörren och står beskedligt stilla medan
selen sätts på.

Så blir det en stund ute som kan vara flera timmar ifall vädret är bra.
Jag som matte gillar att sitta på altanen och läsa och dricka kaffe och
Cleo ligger på gräsmattan och letar småkryp och fångar en och annan fluga.
Gräset som nu äntligen grönskat smakar bra enligt henne så det blir lite
näringsrika grönsaker för magen också medan vi är ute.

Detta koppel som hon är fästad vid är det stora problemet.
Det lindas alltid runt buskar och trädgårdsmöbler så det är sällan
jag kan sitta någon lång stund i lugn och ro. Jag får titt som tätt
springa och dra lös henne från stolsben och grenar.

Inomhus så är det också mycket lek och bus.
Leksaken som följde med hemifrån Tyskland är favoriten
men de nya små mössen är också
populära och Cleo kan leka i timmar med dem.
Tyvärr så hamnar de ofta under möblerna och där hon inte når dem så
jag finner mig själv ofta på knä och letandes dessa möss som
alltid verkar vilja gömma sig.
Tur att vi har många möss att ta fram när någon kommit bort.
Det är konstigt för jag trodde att när man skaffat katt så
skulle man inte ha möss i huset. Men så är det nu..
Massor med små söta möss som tack och lov är av tyg.

Tuppluren blir ofta där jag, Lena, befinner mig.
I sköna stolen i arbetsrummet när jag sitter vid datorn,

....eller i fönstret i samma rum.

Alla fönster har rensats från blommor och annat skrot på ett ställe
så det finns plats för en katt att sträcka ut sig och sova skönt.
Hyllorna på väggen i vardagsrummet är platsen som hon mest sover på
när vi ser på tv på kvällarna.

Hon har också blivit en riktig knäkatt. Jag trodde inte att hon skulle bli sådan
eftersom hon var svår att hålla i när hon först kom till oss.
Men nu ligger hon gärna i knät och kurrar och gosar.
Svarta kläder är inte så praktiskt eftersom hon löser en hel del päls just nu
så min garderob får nog utökas med kläder i färg med min katt.

Cleos dagliga fotbad får inte glömmas bort.
I badrummet och i tvättstugan är det kul att vara när
jag, matte sätter på kranen.
När jag duschar så sitter Cleo utanför duschkabinen och tittar in
för att sen gå in och blöta ner svans och tassar.
Något riktigt bad har hon inte än varit utsatt för, men det ska säkert
testas längre fram.

Just nu förbereder vi oss inför utställningen i Skellefteå den 7-8 juni.
Klorna har blivit klippta några gånger vilket inte var så populärt
men som hon oväntat godmodigt fann sig i.
Någor sådant har hon ju aldrig varit med om i Tyskland.
Men det gick bra att göra och även om jag inte tror att denna goa katt
skulle klösa nån, så är det bäst att följa utställningsreglerna.

Så vår Cleo är en mycket harmonisk och trygg kisse.
En katt som överraskar alla som mött henne och som blir
beundrad inte bara av oss i familjen.
Hon är som en hund i sättet även om hon inte skäller.
Hon följer mig dit jag går, är mycket lugn till sättet och
busig när vi har vår lekstund några gånger per dag.

En underbar katt och den Sibiriska katten är en fantastisk ras.
Tack till Monica och Jens på Tallkattens katteri som gjorde
det möjligt för mig att få denna fantastiska katt.
Ett stort tack även till Kerstin i Tyskland som fött upp henne och som jag
också fick möjlighet att träffa när hon kom hit med Cleo den 4 april.

SKÖN SOMMAR !!!!

Hoppa tillbaka överst på denna sida

 

Hur man inte fotograferar en katt.
7 oktober 2003

När man väl fått sig ett nytt husdjur i hemmet så ska
förstås kameran fram titt som tätt.
MEN det är minsann inte det lättaste.
Detta kan man se på Cleos gallerisida där många bilder är av
en sovande eller åtminstonde liggande katt. En som är stilla i alla fall.

Jag har en digitalkamera och den är ganska ny men hastigheten på
slutartiden överensstämmer inte med min katts hastighet,
något jag erfarit många gånger.

Jag har mängder med foton av bortvänd katt, katt som inte ens
finns med på bild, foton av tom golvyta, eller så ett
foto av något rött suddigt som man inte alls vet vad det är om inte
någon förklaring följer med bilden.

Ändå så fortsätter jag att fota. Det är ju så kul att se på och
visa andra och hon är ju så söt. I alla fall de gångerna man lyckas
få med henne på bild.

Idag gick det inte alls bra.
Visar lite resultat och bara så ni ska veta så
säger jag att det är en sibirisk katt som heter Cleo
på dessa tre bilder.

"Ja men du lockade ju faktiskt på mig matte...Ska jag
komma ännu närmare? "

"Oj så lång jag är.. titta matte så fin jag är...Oj..
hann du inte med med kameran?"

"Nej nu ger då jag upp och går. "

Hoppa tillbaka överst på denna sida

Förälskad katt
12 december 2003

Så var det dags igen...Nu löper jag igen, Cleo alltså..
Denna gången så hann vi inte hitta någon trevlig
kattpojke till mig så det var bara att gå här och vänta
och sukta och jama ut i tomma intet..

Så i november fick vi då klartecken att den tilltänkta
stilig kattkille här på samma ort var tillgänglig
och intresserad av att träffa en röd kattfröken..

Sagt och gjort.. Eftersom förra löpet redan tagit slut
så kom de hem till oss och hälsade på..
Allt gick så bra och varför skulle det inte det ?
Vi vet både jag och Azov hur man uppför sig
och jag är väluppfostrad och han en gentleman..

Nå.. Någon vecka efter denna första träff
så fick jag åka och hälsa på hemma hos Azov.

Mycket trevligt men även om han var sugen
på lite mer rajtantajtan så var ju inte jag det.

Men ändå så samsades vi uppe på
klätterträdet och småflirtade lite.

Så kom då söndagen den 7 december, dagen då jag löpte igen..
Matte blev jätteglad och det skickades
många mail mellan oss och Azovs..

Så i tisdags packade vi in oss i bilen och åkte
för övernattning hos min nya pojkvän.
Oh han blev glad över att se mig.. Pang på rödbetan direkt..
Jag var lite ovillig men jag hade ju inte kollat runt ordentligt..

Så jag lämnades kvar med honom och sen när väl matte inte
var på plats och höll koll, så blev vi väldigt kära..

Allt har gått bra...men *gäsp*.. om jag
erkänner så är jag väldigt trött.. Azov också...

Vi har faktiskt gosat massor. Sovit bredvid varandra och lekt och
inte bara gjort småkattungar..

På torsdag kväll kom matte och husse och hämtade mig..
Azov sa hej då vid min bur...Han var nog lite ledsen tror jag...

Nu är väntan stor..
Matte är nog mest förväntansfull, och kanske Azovs matte och husse
och så Monica på Tallkatten's förstås ....
Snart så vet vi, men nu ska jag gå och sova en stund igen.
Det tar på krafterna att ha en date dygnet runt från tisdag till torsdag.

Du kan läsa om mina och Azovs kattungar på sidan "Kattungar"
och kullen född 04-02-13

Hoppa tillbaka överst på denna sida

Champion
9 oktober 2004

Nu var det dags för utställning igen.
Jag är anmäld idag lördag och utställningen är tack och lov
här i Skellefteå.
Redan kl 5 vaknar matte och husse och jag märker förstås
att det är nåt på gång..
Min resebur står framme och kan det vara så att jag
ska med i bilen idag ?
Jajamen.. Kl kvart i 6 hinner jag inte mer än
tänka att jag ska smita och gömma mig så
har matte fått tag i mig och så vips är jag i buren.
En liten stund senare är vi på plats i stan.
Nu blir det en lång väntan och det
blir mest till att sova inne i buren som matte
ställt i ordning med skynken och hylla för mig att
sova på.

En massa folk kommer och tittar men jag bryr mig inte
så mycket om dem utan tycker att jag kan få
vara ifred och sova lite mer.

Två av mina kattungar är också här och har fått varsin bur
nära min.
De har blivit stora och jag känner inte alls igen dem.

Businka blev Ex2, här med matte Sara

Basia blev Ex1, här med matte Marita

Inte förrän kl halv 1 började domaren intressera sig
för vår ras och matte blev väldigt skärrad och
hann inte ens äta sin lunch...
Hon såg nästan svimfärdig ut..

Oj vad de bökar på med oss katter.. Lyfter och
känner och bökar på..När matte fotar mig
och assistenten så vänder jag som vanligt bort
huvudet.. Att hon ska fota mig JÄMT ??

Det går faktiskt riktigt bra och matte ser nöjd ut !
Jag får mitt tredje CAC och kan nu titulera mig Champion!
Ja det kanske var värt all möda men jag är glad att
vi får åka hem och ta det lugnt i morgon !

Hoppa tillbaka överst på denna sida

Min australienska pojkvän
16 oktober 2004

Så började jag den 14 oktober att löpa igen till mattes förtjusning.
Denna gången skulle jag åka lite längre till min nya
pojkvän. Han bor 40 mil söderut och heter Sniff.

Egentligen heter han Miakoschka Sylvstr men det
är säkert lättare att ropa Sniff.
Snäll är han och han har just blivit Internationell Champion
så jag är nog ganska stolt att få vara ihop med honom.

Resan gick bra för mig för jag sov hela vägen.
Matte hade däremot ont i baken när de kom fram.
Efter fikapaus och lite kattprat så lämnade de mig här
med Sniff och familjen och de andra katterna och åkte
på IKEA.. Det är visst mattes paradis för det verkar så
när hon pratar om detta ställe.

Jag bekantar mig med Sniff i hans "lägenhet" och
efter en stund så har vi gjort det...
Alla verkar glada och matte och husse som inte ens
hunnit hem än får veta detta på telefon.

På tisdag ska jag hem igen och denna gången
kommer matte med buss och hämtar mig.
Det blir säkert inte kul alls att sitta i lilla buren i
6 timmar men jag är kanske trött då och vill sova efter nätterna
med min pojkvän.
Sen nära jul så ska det förhoppningsvis bli småttingar i huset igen.
Återkommer då med nytt i dagboken!

Du kan läsa om mina och Sniffs kattungar på sidan "Kattungar"
och kullen född 04-12-20

Hoppa tillbaka överst på denna sida

I väntans tider
7 november 2004

Så var det då dags igen.
I förrgår såg matte att jag hade rosa spenar och så log hon ett sånt där
leende som jag inte begriper mig på och sen
rusade hon till datorn och mailade till Monica på Tallkatten..

Jag antar att jag gjort nåt bra..
Idag sa matte dessutom att jag hade hängmage !
Det kanske också är bra men jag tror inte att det är så mycket
i den än.
Vi ska i alla fall ha småkissar här igen ifall allt går som det ska.
Min pojkvän Sniff och jag hade det ju trevligt för några veckor sen och
nu ska vi lämna efter oss små Sniffar och små Cleosar..
Eftersom både han och jag är väldigt trevliga goa och lugna katter
så borde det bli väluppfostrade lugna småungar också.
Jag tror att matte hoppas på det också.
Jag har lovat att säga att väntade färger på våra små
blir röda, röd-silver, creme eller creme-silver
med eller utan vitt
Augoti( mönstrade) eller solida ( enfärgade)

Förra kullen med Businka, Berendey, Borodin och Basia då
var hon helt slut stackarn. Kunde inte sova ifall
kattungarna var vakna och så när de hade spring i benen mitt i
natten så var matte uppe och kollade så de inte gömt sig nånstans
där inte småkissar ska vara.
Vi får väl se hur det går denna gången.
Förmodligen kommer hon inte att sova så bra eller ha så många lugna stunder,
men det tänker då inte jag tala om för henne. Det får hon märka själv.
JAG tar det lugnt nu och vilar
För det kommer att bli en massa att sköta om när väl ungarna ska komma
några dagar före jul.
Mjau från Cleo

Hoppa tillbaka överst på denna sida

© www.miramilaia.se
Grafik, Foto & text Lena Lundmark