Här kan ni läsa om Inessas första kull.
Här skriver jag om deras första 12 veckor.
Om deras födsel och sen ända tills de flyttar från
oss då de är 12 veckor gamla.
Meningen är att ni ska lära känna dem och se hur
kattungarna har det hos oss genom mina foton.

Fler bilder finns på kullens sida och
så på varje kattunges egen fotosida..

Fredagen den 21 december.
Mitt i natten.
Kattungarnas förlossning och dagarna efter...

Födseln och första veckan.

Här inne fanns alla kattungarna...

Har man inte det man gör sen tidigare så får man...
och vem sjutton lägger julen just när jag får kattkull ??
Nog anade jag att Inessa hade många kattungar,
för hon hade ju faktiskt gått upp över 2 kilo
men ändå så är man ju inte riktigt säker förrän allt är över.

Strax efter midnatt insåg jag att NU är det på gång och det blir
en kull född en fredag igen. Jag och Inessa hamnade i sovrummet
vid och i bolådan och hon krystade så duktigt i ca 1 timma och
sen gick vattnet ljudligt med ett plopp.
Sen gick det bara 10 minuter innan första kattungen
faktiskt bara halkade ur henne som en blöt fisk.
Inessa var dock så tjock att hon inte
ens kunde vända på sig och ta fram den..
Jag hjälpte förstås till och undrade lite om det var normalt detta..
Men sen gjorde hon förstås allt hon skulle...
Tio minuter senare halkade nästa kattunge ut på samma enkla vis
och jag förundrades över att det gick så enkelt.

Så tog hon en paus och slickade och tog hand om de
små som börjat dia allt vad de orkade.
Det är hanar bägge två och den första ser
mörk ut och den andra ljus.

Vi två hade vett att ploppa ut på rätt sätt här hemma.....
(Pasha och Belucha)

Efter en lång paus på nästan två timmar utan värkar eller tecken på
att något var konstigt så sätter Inessa igång igen
men nu är värkarna inte som förr.
De är hackiga och annorlunda och jag måste kika henne
i baken och se om nåt händer. Då ser jag att hon blöder
så jag ringer veterinärjouren och det är bara att åka in.
Jag tar dottern med som hjälp.
Vilken tur vi har att vi har jour som jobbar i vår stad !

En kattunge ligger på tvären så det blir kejsarsnitt.
De två kattungarna som redan är födda lägger vi varmt i en
fleecefilt och så görs allt i ordning. En extraveterinär blir
också inkallad.
Så plockas då en efter en kattunge fram i rasande fart
och jag börjar undra om det är en dröm detta eller vad.
Tar de aldrig slut ?
Man ska ta bort hinnor, suga bort vätska och ge motgift mot
nedsövningen som kattmamman fått,
torka dem torra och massera dem
och hålla dem varma..och allt ska
göras snabbt som bara den.
Vid ett tillfälle stod jag och höll tre kattungar
i sina fosterhinnor och
skulle göra allt detta på samma gång !
Med vilken hand då ?
Till slut har vi 8 kattungar varav en som inte klarat sig.
Förmodligen är det den som legat i kläm.
De är ju dessutom svaga efter nedsövningen som mammakatt
får, men något liv fick vi aldrig i en av kattungarna.
Sju kattungar totalt som lever känns ofattbart ändå.
Detta är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma.

Oh så fina vi är alla sju !

Hem åker vi med sövd kattmamma och 7 småkissar.
Väl hemma går ögonen i kors men där är ingen rast eller ro.
Cleos 12 veckors kattungar studsar glatt runt på golvet i
kattrummet och vill ha mat och busa, så
nån sömn för mig är inte att tänka på. Men jag måste ju ändå ta
hand om dessa nyfödda och Inessa innan jag själv kan
slappna av.. Jag vill också skicka SMS till alla berörda också.. Det är
många vänner som väntar på besked..

Efter två timmars sömn är det dags att kolla lite på småttisarna igen..
Jag ger lite kattungeersättning och får dem att äta lite.
Tvättar upp den sovande Inessa som är bedrövligt tovig och blodig.
Ser till att hon och kattungarna har det extravarmt och skönt.
Inessa vaknar några timmar senare och vacklar runt och somnar om, men sen när
hon blev piggare tog hon genast till sig kattungarna som började dia.

En kattunge äter dåligt så där stödmatar jag var tredje timma.
Den har svårt att ta sig fram till matplatsen och det är
som att beskåda en mellandagsrea när de här sju ska börja äta.
Alla slår sig fram och skriker och ingen får sig nånting.

Efter min första bedömning så är de flesta i kullen hanar.
En hona känns säker och så har jag två tveksamma.
Dag 2
Natten efter så börjar plötsligt Inessa att flytta kattungarna
under makens säng.
Jag vaknar av att kattungarna piper i högan sky.
Jag flyttar tillbaka dem och Inessa är stressad.
Förmodligen är hon först nu helt vaken från nedsövningen och
kanske det smärtstillande har släppt och hon har ont.. Inget har ju stört henne
på annat sätt..

Jag lugnar henne med att kamma henne och prata lugnt.. Stryker henne
och pratar och beundrar hennes fina kattungar och hon
blir lugn igen.. Jag fäller igen takluckan på bolådan..
TUR att vi byggt en sån..
En till utflyttning inträffar samma natt så nu
stängs alla luckorna så bara lilla hålet är öppet och
sen har inget sånt hänt.

Jag behöver väl inte tala om att det är jul också.. Jag ska ha hela min
släkt här på jullunch och på nåt vis ska det städas och lagas mat också..
Men som sagt.. Är man tjurig så går det nog.
Det är ju jag och mina katter som ställt till det så här...
Det går inte alltid på räls att få kattungar. Allt kan hända...
..och jag kan säkert få sova när sommaren kommer.

Julafton...
Nu är Inessa helt lugn och har accepterat att jag stödmatar och
väger kattungarna helt varje dag. Hon har fått en massa
nya ljud för sig nu när hon är mamma och hon är
väldigt rädd om sina små. Hon lämnar nästan aldrig sin bolåda men
när hon gör det så verkar hon aldrig rädd för att
någon ska gå dit.
Både Cleo och Cleos kattunge Mizar som snart ska flytta kan
gå till bolådan och kika utan att Inessa bryr sig om det.
Lillen som ätit dåligt stödmatas fortfarande dag och natt.
Han är pigg som sjutton och visst går han upp även om
det inte går lika snabbt som de övriga.
De andra väger ju massor redan...

Julfirandet på förmiddagen gick bra och
det såg städat ut här hemma och jag var också hel och ren och
luktade nog inte så mycket kattungeersättning.....
På aftonen är vi normalt alltid med makens familj sent till
mitt i natten men så gör jag alltså inte i år ...
Jag vågade åka iväg till svärfars under tre timmar i afton medan
alla katterna sov, men sen åkte jag hem igen. Min lilla Mizar är
ju här från Cleos kull och han vill jag inte lämna ensam så länge..
Jag och han ska istället se jul-TV och så ska Inessas kull passas på också.
Än så länge så går allt ganska bra.
Det ÄR "gulligt" att ha kattkull... =) men kanske
lite opraktiskt till jul.. i alla fall om de är 7 st....

Fredagen den 28 december.
Kattungarna är 1 vecka gamla

En första vecka har gått.
Att ha kattkull är sig aldrig likt från gång
till gång det får jag minsann lära mig, men det
är bra med nya erfarenheter.
Och jag har lärt mig att inte förvänta mig att det
alltid är enkelt när ens katt ska bli mamma.
Om någon tror att det är det så har de nog
missuppfattat det hela.
Men visst kan allt gå problemfritt också men
samtidigt ska man vara medveten om allt som kan hända.
Som kejsarsnitt och att vara extramamma och vaknätter...
och det är kanske inte det man tänker på när man
planerar att ha en söt kattkull.

Men det är faktiskt fantastiskt på många olika sätt. Lärorikt,
omtumlande och även om man många gånger är så trött så
ögonen går i kors så är då jag samtidigt oerhört lycklig på
samma gång. Jag får vara med om ett slags mirakel och
vara med om mina kattungars första viktiga veckor.
Detta är för mig mest glädje och jag hoppas
att det märks i allt detta som
jag skriver om mina kattkullar.


Den förstfödde killen Pasha. Ett av sju små mirakel...

Denna första vecka har varit full av nya händelser
men mindre full av sömn.. Men sånt går ju
som sagt att ta igen senare.

Natten mot annandagen så skulle jag så äntligen
försöka att släppa lite på taget.
Kattungen som varit långsam att hitta sin tisse fick
lite kattungemjölkersättning från mig innan jag la mig
för kvällen och sen bet jag ihop och tänkte att nu
ska jag sova och samtidigt hålla tummarna. Jag hade ju sett
att kattungen på julafton äntligen kommit igång att äta själv.
Jag lurade den nämligen med att att spruta lite mjölkersättning
på en sprängfylld tisse då alla syskonen
sov i ett annat hörn av lådan.
Som jag misstänkte så hade lillmissen inte gått ner under
natten utan ätit så bra själv och ökat i vikt..
Jag får ändå ha koll på dem men det verkar som om Inessa
har massor med mjölk åt dem.

...nu kan jag själv !

Tyvärr så river och sliter alla sju kattungar i hennes sår
efter kejsarsnittet så hon ser helt bedrövlig ut.
Jag tvättar henne varje dag men hon är blodig på magen varje morgon.
Men den duktiga kattmamman ser lika förnöjsam ut ändå
och mår inte dåligt på något sätt. Det gäller att hon inte håller på att
slicka i snittet själv. Men med sju kattungar som är i vägen
hela tiden så är det inte mycket plats eller tid till att göra det heller.
Man kan undra hur trångt det ska bli kring matplatsen sen ?

Nu har de i alla fall börjat kravla runt lite i bolådan. Det är
härligt att se att det är full fart på de små benen.
Någon har också börjat öppna ögonen och sagt hej åt mig !
Snart har jag 14 stycken ögon att drunkna i. Helt fantastiskt.

Den 29 december
Efter att ha tittat och funderat och ha haft nästan
de flesta i kullen som hanar så är just nu läget som så här:
Som tidigare är det 3 stensäkra hanar men de som förr var
tveksamma är nu mer säkert 4 honor. Men vi får se..
Det var som sagt svårt denna gång.
Vimsigt som vanligt men jag hoppas att det ska stämma.
Nu kanske man kan börja tänka på namnen också och
tänka lite på om färgerna är rätt =)...

Nyårsafton
Måste ju skriva om de fantastiska veterinärer vi har
i vår stad. Både vår vanliga veterinär men så
de distriktsveterinärer som har jour som man ringer i panik
när det är kväll och helger, eller bara måste fråga om nåt mitt i natten...
De som då också hjälpte oss med Inessas snitt
och alla kattungarna så fint.
Idag var det då dags för dessa stygn som måste plockas bort.
Dag 10 bör de tas och nyårsafton betyder helg med stort H
men visst ska man få hjälp med sånt ändå tycker de.
Visserligen så skulle jag få komma dit när han var på kliniken med annat
jourfall men ändå. Fantastiskt.. Nu blev det så att kvällen blev sen
och trots att det är nyår så hade jag ändå inte tänkt mer än äta hos
grannarna och sen vara hemma med katterna och åka med
mamma katt då veterinären hade tid.
Kl 19.30 ringer veterinären och säger att han kommer hem till
mig och tar stygnen så slipper jag ut och köra.
Ja men han ska ju ha medalj ! En ängel är vad han är !

Så dessa smällare.. Inessa tycker inte om dem men nu är hon mamma
och verkar tycka att hon ska fixa det för att hon är den som
skyddar kattungarna mot det som är hemskt.
Så det har gått över förväntan tack och lov...
och småmissarna sussar gott.....=)

Fredagen den 4 januari.
Kattungarna är 2 veckor gamla

Nytt år men här är det som vanligt. När man är inne
på sin andra kull som bara avlöst den förra så känns det
mesta som om det aldrig varit annorlunda. Ändå
är ju ingen kull sig lik och denna är då minsann inte lik
någon jag haft förr.
Dels så är det helt nya färger på dessa små gullungar och så är de
nästan dubbelt så många. Just nu gör de inte så stort väsen av
sig men SEN ! Hur ska det då bli ? Kanske är det tur att jag inte vet...

Denna kull som vid första och även andra kollen mest
bestod av hanar har så slutligen blivit en kull
med 3 hanar och så många som 4 honor.
Så fel man kan ha och ändå så var det undersökning varje dag.
Nu hoppas jag att inget växer ut på dessa 4 honor !!!
Färg eller mönster kan också komma att ändras lite framöver på någon.
Jag har i alla fall en hane som är ganska lik pappa Edik och en
hane som ser ut som mamma Inessa med vita strumpor bak och
vita tassar fram. Det är roligt..

Tashi flirtar...

De har äntligen fått sina namn och det fick förstås vänta
tills jag visste vad de var för kön.
Denna kull skulle egentligen ha ett annat namntema men
då de blev så många så gick inte det.
Så jag har frångått mina planer och har valt att välsigna mina
7 mirakel med namn efter ryska städer/platser. Fast
så värst ryskt låter inte alla namn. Uttalen vågar jag inte
garantera något om.. Det blir som det blir....

Nästan alla sover, utom Zamzor och Neya
som verkar vara på väg nånstans.

Mamma Inessa har massor med mjölk men för att de inte ska
klösa henne så mycket så har jag försökt få småttisarna
att äta i skift för att undvika att de klöser henne
alltför mycket. Det har gått bra på dagtid.
Kattungarnas klor är redan klippta flera gånger men de är ändå
som nålar mot hennes rakade mage.

Det är också mer liv och rörelse i barnkammaren.
Ögonen är öppna och därmed blir det förstås
också mer spring i benen även om springet
än så länge inte går så snabbt.

Lilltjejen Neya som fick stödmatas
är på väg ut på äventyr

medan andra föredrar att mest äta och sova.....

Belucha tar sig en tupplur efter maten

Fredagen den 11 januari.
Kattungarna är 3 veckor gamla

Så har de 7 kattungarna fyllt 3 veckor.
Det är otroligt så snabbt det går för en kattunge att
utvecklas. Från att ha varit ett litet hjälplöst knyte till att
på 21 dagar bli hjärtekrossare som med sina ögon och sitt väsen
lätt som en plätt kan smälta mitt hjärta flera gånger om dagen.

Nu kan man se deras personlighet tydligare dag för dag.
Man ser vilka som redan är sociala och som genast ska ta plats
och vara sällskaplig med mig när jag kommer och hälsar
godmorgon eller säger hej efter att ha varit från dem en stund.

Neya och Zamzor är först och snabbast.
Det är inte klokt vilken motor Neya har.
Från noll till hundra på en sekund !
Men Neya har förstås fått lite extra "special care" av mig
från start så det kanske är därför. Eller så har hon
bara en glupande aptit och tror att jag fortfarande
kommer med mat även om det var länge sen nu.
Hon var förstås inte så oväntat först över kanten till bolådan..
Tashi är också framme och ska ha kontakt och hon är så
go så henne vill man ha till frukost varje morgon...

Tashi, här drygt 2 veckor, nyvaken och redo för en ny dag..

De andra är förstås också pigga och kommer på sina pigga ben
men vissa de verkar vara av de lugnare slaget. ÄN i alla fall.
Jag ska förmodligen få ångra den kommentaren när de börjar närma
sig 8-veckorsåldern. Påminn mig då om jag klagar på att de är livliga.

En som utmärker sig mest som en som tänker först och handlar sen,
det är hanen Belucha. Han är döpt efter ett berg i Ryssland
och det vet man ju, berg flyttar sig inte så gärna.
Sen äter han gärna och det passar sig inte att springa då...

Nej Belucha har inte ett dugg bråttom nånstans.....

Pasha och Kashira är också lite lugnare.
Ninka är lite mittemellan men kommer starkt
och verkar vilja bli en knäkatt.
Nyfikna är de alla och än är de så små att
de har gott om tid på sig att utforska världen.
Jag undrar lite hur de ska bli eftersom
mamma Inessa inte precis varit
en som legat på latsidan när det gäller bus...
De som träffat henne vet !
Men kattungarna kan ha fått pappa Ediks gener...
Man kan hoppas, men det är faktiskt kul med katter som
har spring i benen och roliga ideér..åtminstone ibland.
Det är väl ett friskhetstecken..

Nu när de vill röra på benen mer så har de fått
större utrymme i stora lekhagen på dagarna, när jag är med.
Inessa är inte så väldigt förtjust i detta för hon tappar lite av
kontrollen över dem men det verkar inte bekymra de små
kattungarna. De hittar igen henne och maten för större än så är
inte katthagen.

Innan de blev för livliga tänkte jag prova på ett kullfoto
med alla sju tillsammans, och tanken var ju god...
Men jag vet inte om det blev så bra slutresultat.
Alltid är det någon som springer åt andra hållet,
mest Neya alltså..
men se och häpna, t om "berget" Belucha rör
sig framåt på detta foto nedan.
Man kanske skulle klippa och klistra för
att få det perfekta fotot..

Rättning i ledet !

Men trängs inte !

Ang fotoproblem så är det inte alltid lätt att fota
dem enskilt heller.
De flesta går faktiskt väldigt bra att fånga med kameran
medan andra är helt omöjliga.
Kashira går inte få en vettig bild på, och inte heller på Neya
men av annan anledning.
Kashira ser nämligen mest jämt ut som en sovande
liten boll utan ben och det spelar inte
någon roll om jag tar hundra foton av henne.
Neya ser ut som ET, den där filmfiguren
från rymden ni vet. Nog är hon tanig men hon
väger inte ens minst och så eländig som hon ser
ut på bilderna är hon inte i verkligheten.
Jag hoppas att den ena börjar motionera snart
och den andra får lite hull på kroppen.

Kashira 6 januari, hennes bästa foto än så länge och MED ben...

Avmaskningsdags är det också. Denna gång har
jag bytt till en annan sort. Den ska ges en gång
bara, vilket förenklar det hela speciellt när
jag har så många kattungar.
Men det ska fortfarande ges vid 3, 7 och 11
veckors ålder. Mamma Inessa får också
avmaskning denna gång.

Annars är det som det brukar vara när jag har kattungar.
Jag "bor" mest i kattrummet och har ni mig borta
så hittar ni mig i katthagen i arbetsrummet.
Ibland är jag förstås tvingad att vistas på andra
ställen också men det blir svårare och svårare
att hålla sig från de här sju småttingarna.

Fredagen den 18 januari.
Kattungarna är 4 veckor gamla

Det är en mycket märklig kull jag har denna gång.
Idag är de fyra veckor gamla och jag brukar ställa
fram sandlådan när de är tre veckor gamla.
En vattenskål brukar jag också erbjuda dem
men inte förrän nu när de ska få
börja smaka vanlig mat att äta.
Nu har vattenskålen stått här hela tiden för Inessas skull
och kattungarna har redan börjat dricka ur den.
Mest Belucha men de andra också. Först trodde jag att
han var sjuk för att han drack så mycket
men så tänkte jag att jag ju aldrig haft nåt vatten
åt nån annan kull så tidigt så vad har jag att jämföra med.

Ninka drygt 3 veckor gammal

Så då sandlådan. DEN har ingen kull tidigare gjort något i
förrän de fått smaka vanlig mat. Men denna kull
började redan direkt när de var 3 veckor gamla att
gå så fint i den och kissa. Jag bara häpnade.
Nu har jag prickat av alla kattungar och de
är så duktiga och avlöser varandra i lådan och
ibland är det trängsel som det kan bli när det
är 7 stycken på kö till toaletten...
Inte äter de av lergruset heller som alla andra kullar
gjort. Mycket märkligt måste jag säga.

Ninka, Zamzor och Pasha går på lådan

Nu är det i alla fall fullt ös på alla kattungar.
Alla springer omkring som små uppskruvade
dunbollar med svansarna böjda över ryggarna.
Bakbenen hänger inte alltid med frambenen
men det spelar inte så stor roll för när man inte
är högre än en dryg decimeter så faller man ju
inte precis och slår sig om man tappar balansen.
Neya och Zamzor har små kuttrande ljud för sig när de
busar och det är ju så gulligt så man nästan dånar.
Ninka ger ifrån sig hjärtskärande små jam om hon
inte kommer sig upp i mitt knä snabbt nog.

Belucha och Kashira som förra veckan inte rörde
på sig så mycket, de springer omkring precis
som de andra. Konstigt vore det väl annars.
Det är ju så härligt att vara kattunge och plötsligt
upptäcka att man kan springa runt runt i rasande fart,
skjuta rygg vrida öronen bakåt och se lite farlig ut.

Alla möss bör se upp för farliga Tashi....

Sextiotre !!!!
Tänk er....Det är 63 klor totalt man ska klippa på de här små..
Baktassarna går det ganska lätt att ta, för de fixar jag
när de sover men klorna fram är knepigare.
Då ska de busa och göra annat och det tar tid och man sitter
nedböjd med nacken och min nacke är inte skapt för sånt.
Men nu är tack och lov Inessas mage hel och fin så
det gör inte så mycket att det inte klipps
klor flera gånger i veckan. För det har jag gjort hitills...
Trots detta rivs det rätt så bra när de kliver omkring
på mina bara ben när jag är med dem på
morgonen innan jag klätt mig ordentligt...


Pasha är en riktig mjukiskille.

Idag har de fått smaka lite köttfärs för första gången.
Det var lite blandad förtjusning men alla åt.
Belucha åt förstås upp hela sin portion och
högg sen efter mitt finger när jag bjöd lite extra !
Pasha, Tashi och Zamzor åt också med god aptit medan
de andra smakade lite bara. I morgon får de mer.

Ska vi verkligen äta det här ?

Neya, redan lik mamma Inessa i sätt och utseende...

Fredagen den 25 januari.
Kattungarna är 5 veckor gamla

Veckorna ilar fram. Kattungarna tar sig också framåt i
allt snabbare takt och blir stadigare på benen och i kroppen och
de rusar numera fram likt bilarna i ett bilrally.

Pasha 5 veckor

De leker med sina leksaksmöss och flera av dem bär
omkring på leksakerna vilket är så kul att se.
De klättrar förstås och springer runt och anfaller
både varandra och inbillade saker som då inte jag kan se.
Det är mycket underhållande att sitta på golvet med dem
och bara iaktta dem och som förut så får man inget vettigt gjort.
Alla älskar att vara i knät och jag har nog aldrig haft någon
kull med så många som verkar bli knäkatter.

Neya älskar redan att bära omkring på leksakerna !

Nu har de fått smaka riktig mat i en vecka..
Ja nu menar jag förstås kattmat då..
Det började med köttfärs och det gick riktigt bra.
Alla gillar det UTOM Kashira !
Hon är ändå tyngst av alla honorna så hon måste
ju få i sig en massa annat gott av mamma Inessa.
Men se köttfärs verkar vara nåt som inte
faller denna dam i smaken.

Så fick de smaka kokt fisk och det var en favorit.
Det blev nästan slagsmål om den måltiden och
eftersom de bara får små små portioner i början så
kändes det nästan som tortyr att se dem leta efter
mer mat när den goda fisken var uppäten.

Efter det blev det uppblött kattungetorrfoder
mixat med köttfärs, utom då Kashira som fick
det blandat med kokt fisk.
Meningen är att de ska ha torrfoder som basföda
så småningom men i början får de det uppblött.
Mina kattungar vet förmodligen att jag är
en vekling och blandar ut torrmaten
(den uppblötta) med godare smak så därför
äter de såklart inte den utan att det är
blandat med nåt. Inte ens från första början.
Sen när de får den torr är det tack och lov
inget problem för det älskar de.

Matvraket Belucha har inga problem med vikten...

Ninka var förresten den som var först att
bajsa på lådan i onsdags. Visst får man
skriva om sånt i dagböcker på internet ?
Men eftersom det hör till att ha detta
bestyr att ha kattungar så chansar jag...
Allt sånt här med intimhygienen sköter
kattmamman om åt sina småkissar tills de börjar äta
vanlig mat. Sen blir det några dagar då man får
hålla koll så att magarna kommer igång och att
"det" hamnar där det ska, i kattlådan.
Sen har alla kattungars magar alltid fungerat
bra här som tur är.
Som tur är jag för det mesta närvarande
och kunde hålla ögonen på dem när det var
premiär för dem. Annars kan det lätt bli både
tvätt av bakdelar, tassar och inredning
om det oturas...
Det blir ofta så i början när de kommer igång med
detta. Lite svårt att få allt att stanna kvar i lådan och
inte hänga med utanför med päls och tassar.
Nog om toalettbesöken...

Är det nåt fel med att ta det lugnt på toa kanske, undrar Kashira

Vi har förstås denna och förra veckan också haft besök
av några av kattungarnas nya ägare.
DET är roligt. Alla blir så glada när de får se sina
kattungar för första gången och jag blir förstås
glad när både kattungar och
besökare verkar tycka om varandra. Men vem
kan undvika att älska de här små fyrbenta sötnosarna ?

När de inte busar så älskar de att ligga
på rygg och sova.
Perfekt läge för pussvänliga mjuka magar.
Här är några varianter...


Viloställning a´la Zamzor.....

....och a´la Tashi

Fredagen den 1 februari.
Kattungarna är 6 veckor gamla

Nu måste jag skryta.. Detta är
verkligen en kull av snälla kattungar.
Det kan förstås bero på att de har så många
syskon att leka med hela tiden och därför inte nåt
större behov av att rusa omkring och leva rövare överallt.
Jag får nästan tvinga dem ur lekhagen för att vidga deras vyer.

Dags för 7 st hungriga småmissar att äta hos mamma Inessa...

Nu har det gått 6 veckor sen de föddes och det
kanske beror på att man fått rutin i detta men
jag tycker som med förra kullen, att tiden går
lite för snabbt. Ja egentligen blir det aldrig "rutin", för
ingen kull och ingen kattunge är den andra lik
och det är väl tur det. Alla är olika varandra och
har sina egna små egenheter och personligheter.

Pasha mjukiskillen är än så länge en lugn pojke.
Äter snabbt och gärna och försöker sen ta av de andras
mat. Han är en snäll och mysig misse och det
passar bra för han ska flytta till en barnfamilj.


Pasha har hittat torrfodret och det smakar finfint !

Belucha den stora lilla mannen som inte lämnar någon oberörd.
Förutom mat så älskar han att ligga på rygg
och sova och har då benen utsträckta åt
alla håll totalt avslappnat. Han verkar fortfarande ta det mesta
med ro men kan minsann busa också. En trygg kille som
kommer att flytta till Norge till en liten sibirisk tjej.

Belucha och mamma Inessa

Neya mitt lilla hjärta. Som nu väger mest av alla flickorna
men som ser minst ut bara för att hon än så länge har
kortare päls än de andra. Till utseende en kopia
av mamma Inessa när hon var liten. Lika söt
och blir förhoppningsvis lika vacker som henne som stor.
Busig och framåt och först med det mesta.
Älskar att vara i knät och gosa och längtar förstås att
någon speciell ska se henne och vilja ha henne som sin egen katt.

Neya

Tashi är nog den tjej som många faller för
direkt då de träffar kullen första gången. Hon är så söt
och en mycket go tjej som annars inte gör så mycket väsen av sig.
Men hon är snabb som sjutton och när man leker med henne
så är hon blixtsnabb och fångar alla vippor och leksaksmöss.
Hon stannar i Västerbotten och blir Umeåbo.

Zamzor den tredje killen är också en go kille som
älskar att sitta i knät och mysa.
Han gillar när man gosar med honom när han är nyvaken och
är en hejare på att äta sin mat snabbt precis som sina bröder.
Han ska flytta till Piteå och bo ihop med en annan
lite sibirisk tjej.

Zamzor hittar nya leksaker...

Kashira blir Göteborgare. Hon är lugnast av
tjejerna och så go. Hon har varit störst bland flickorna
nästan hela tiden och tar det mesta med ro.
Äter i sin egen takt men numera äter hon allt med god aptit.
Hon är just nu lite skvätträdd men det går över väldigt snabbt.
PS...Oväntat och helt otippad..
Kashira var den första att ta sig över den 60 cm höga kanten till
lekhagen igår fredag. Gissa om hon var stolt ! Självförtroendet lyste !
DET har ingen annan fixat...

Tashi och Kashira busar..

Ninka. Ja vad ska man säga om denna tjej.
Detta kan bli en katt som blir busig som mamma Inessa.
Vi får se hur hon utvecklas. Hon kanske bara luras.
Hon har från det att hon kunnat gå skrikigt högt om hon inte
snabbt nog kommit sig upp i mitt knä. Sällskaplig och modigast av alla.
Hopplös att fota för hon är sällan still mer än en sekund...
Detta energiknippe stannar kanske kvar i min ägo.

Ninka

Fredagen den 8 februari.
Kattungarna är 7 veckor gamla

Idag var det dags för avmaskning igen.
Såna här gånger tycker man inte att det
är bra att de väger så mycket för då ska de ha
mer avmaskningsmedel, annars ser man ju
med glädje att de ökar i vikt varje dag.
Den här kullen älskar förresten att väga sig
och slåss om platsen i vågskålen

Nu har jag hittat mig en egen helt fantastisk familj, hälsar Neya

De har förstås också kommit över kanten till lekhagen.
Det brukar vara den här tiden som de
sticker iväg på egna äventyr.
Eftersom de är så många i den här kullen
så har de alltid någon kompis att leka med
och är aldrig ensamma.

Om någon vaknar så är alltid nån av syskonen
också pigg på bus, så att ha 7 kattungar känns
inte så besvärligt...(...än.....)
Det var jobbigare att ha en ensam kattunge i en kull.

Kolla så högt upp jag kom mig, säger Kashira

Neya, Ninka Zamzor och Pasha är de som varit på utflykt
längst bort från arbetsrummet där jag har kattungarna.
De (mest Neya än så länge) springer omkring helt
obekymrat medan alla andra har fullt upp med att
busa i arbetsrummet och inte alls verkar ha nån
brådska med att leta sig iväg nån annanstans.
Huvudsaken är ju att de har kul.
Tids nog ska jag nog få jaga dem runt huset.
Jag är ju själv nästan jämt här inne så
varför ska de vara nån annanstans ?

Pasha är ute och kollar omgivningarna.....

Fredagen den 15 februari.
Kattungarna är 8 veckor gamla

Kullens första....eller egentligen var det ju deras
andra biltur, den genomfördes idag.
Den var på ca 15 minuter enkel väg, och målet var
vår distriktsveterinär som hjälpte till att
förlösa fem av dessa små för åtta veckor sen.
Det var den natten de åkte bil
för första gången, men det minns de
förstås inte. Det var ju evigheter sen...
Idag var det vaccineringsdags
och det gick så bra så.
Jag trodde nästan att jag glömt
buren med kattungarna hemma för det
hördes inte ett pip från baksätet där buren var.
Mamma Inessa är också sån, hon är helt
tyst när man åker bil med henne.


Ninka med favoritleksaken som alla gillar

Kullen som är så lugn och snäll har nu blivit mycket
mer fart och fläkt med och de springer
omkring mycket mer och vidare kring i huset.
Men ändå så går de än inte alls jämföra med
mina tidigare kullar.

Kashira i soffan...

Neya är den som faktiskt är mest framåt. Hon är
som en liten hund och hänger efter mig som en skugga.
Men de andra är inte långt efter...

Neya och "tant Cleo". Det är lite otrevligt att bli inspekterad...


Zamzor och Cleo, som inte alls vill vara barnvakt..kanske..

Stora katten Cleo har alltid varit här i arbets/kattrummet
men hon har däremot inte haft lov av
Inessa att titta nåt närmare på kattungarna.
Nu när hon FÅR vara med kattungarna
och titta på dem också förstås, så vill hon inte riktigt.
Ja hon vill kanske inte erkänna det men hon smyger omkring
lite i bakgrunden och låtsas ointresserad av dem.. Mest för
att hon tror att hon inte får, för kattmamma Inessa...

En som däremot ville vara barnvakt och ta hem
alla katterna var en besökare vi hade...


Belucha och de andra fick besök av söta Alva

De här kattungarna älskar torrfoder vilket är jättebra.
Alla mumsar för fullt och går upp i vikt utom mamma
Inessa som mer och mer ser ut som en vinthund.
Jag hoppas att hon återgår till att se ut som
en sibirisk katt sen när kattungarna flyttat.
Inessa äter väldigt bra och ofta men verkar ändå
utsvulten jämt. Förmodligen går allt överskott
åt till kattungarna.
Hon sköter dom enligt regelboken utom
möjligtvis när hon försöker stjäla deras
mat vilket kanske inte är nåt en mamma borde göra...

Pasha i soffan.....

En fördel med att ha kattungarna i arbetsrummet
där man också har datorn, är att de hjälper mig med datajobben.
De sorterar mina email och slänger såna email de
tycker är oviktiga och det kan vara både lästa och såna
som just kommit in som jag inte hunnit se.
Några mappar där jag sparar viktiga
email har också hamnat i datorns papperskorg.
De tyckte nog att det inte var så mycket att spara trots allt.
Igår hade de t.om lyckats slå av datorn !
Om jag sitter och jobbar med hemsidan och går
och gör annat, kan någon av kattungarna ha författat
egna små historier på någon sida när jag kommer tillbaka.
Detta dataintresse har de förmodligen efter sin mamma som
flera gånger ändrat utseende på mitt dataskrivbord och även
ändrat och faktiskt förstört min dators
inställningar med sina tassars dansande över tangentbordet.
Det är egentligen helt fantastisk så duktiga de är de här
sibiriska katterna.

Tashi en av sju blivande webdesigner...

Fredagen den 22 februari.
Kattungarna är 9 veckor gamla

Man ska inte tänka på att ha snyggt och städat när
man har kattkull. Det är ingen mening att ens försöka och
jag tror inte att nån som besöker oss kan
tro att jag någonsin städar.
På mornarna möts man av kattsand som fastnar
under de bara fötterna och det är väl en härlig känsla
som påminner om sommarens stränder?
Problemet är att jag aldrig
gillat sand ens på sandstränder...!
Det är bara att sopa och dammsuga hela tiden
för att efter en stund göra om det igen...

Jag bad Neya och Kashira att hjälpa till.

Katternas schema består mest av
hopp och skutt, avbrott för matrast,
några sovstunder här och där i huset
brottning med syskon, klätterövningar i fåtölj och
på fönsterbrädor, gräva blomjord ur
en blomkruka, och kurragömma där jag
alltid är den som ska leta efter dem..

Inessa håller koll genom kattdörren in till
katt&arbetsrummet de gånger den dörren är stängd.....

Inessa försöker fostra kattungarna fastän de i
grund och botten är väldigt snälla och skötsamma.
Men då och då så tar hon itu med dem och då piper de
och protesterar mot hennes milda tuktande.
Hon har också gett sig in i lekandet med kattungarna.
De sju små skjuter rygg med skräckblandad förtjusning när
den stora mamman dyker upp bakom hörn och möbler.
Ibland så blir man så full i skratt då
mattor och kattor viner runt huset.
Nu hittar man kattungar lite överallt i huset..
Jag får ständigt räkna in dem och de är aldrig sju..
jag får dem till 5 eller 6
och alltid är nån borta nånstans...

Tashi en äkta solkatt...

..som även gillar att gömma sig.

Hit men inte längre...Vad finns däruppe undrar Zamzor..

Pasha och hans älskade korg...

Belucha gillar den också..

Hmmm, samma korg, men lite för stor katt

Just nu är det en härlig period med kattungarna.
De är så glada och pigga och busiga och det är
precis så det ska vara. De är överallt i huset
och springer, med mig efter..ja inte jämt men lite koll har jag..
Jag har nog aldrig haft så många möss och råttor inomhus
som när jag har kattkull....dammråttor och leksaksmöss alltså,
men tids nog hinner jag städa.
Det viktiga är att kattungarna skuttar omkring
högt och lågt med glada ögon och svansarna rakt upp.

Fredagen den 29 februari.
Kattungarna är 10 veckor gamla

Det närmar sig.
Endast två veckor kvar till flytt..
Nu är kattungarna redan 10 veckor gamla,
och det gäller att njuta allt man kan av de här
yrvädren för det kommer att bli tomt
och ödsligt i huset när de lämnar oss.

Just nu går allt i fullaste fart. Men trots att deras
löparbanor går från hallen, via soffan upp i fönstret så
håller de sig alltid till de ställen på fönsterbrädan
där de stora katternas tillåtna plats är.
De går sällan eller aldrig där de inte får vara.

Pasha och Tashi fixar med inredningen

Vi ser ofta på tv på kvällarna och kattungarna gör
oss gärna sällskap. I knät, bredvid oss i en hög eller på
favoritplatsen på ryggstödet. Det blir mycket gos och kel.

Ninka har intagit kattungarnas favoritplats.. soffans ryggstöd.

Som förut är det svårt att hitta igen alla när vi ska gå och sova
på kvällarna. Alltid är det någon som saknas. Tashi har
varit borta flera gånger. En gång bestämde hon sig för att
hon skulle sova bakom böckerna i bokhyllan i vardagsrummet.
Nästa gång var det något annat som fångat hennes intresse.

Tashi gillar fotografering....

Men de andra är lika bra på att gömma sig. Pasha älskar att
lägga sig och sova under soffan men han är också en baddare på
att dansa....eller ?

Pasha kan dansa balett

Vardagen blir i alla fall så full av upplevelser hela tiden
när man har kattkull, och ta det gånger sju så
kan ni tänka er hur lyckligt lottad man är.

Såna här underbara kattungar vill man ju bara sprida världen över
och en av dem ska faktiskt flytta till vårt grannland och sprida lite
av sin glädje...

Vår största "gutt" Belucha 1790 gram idag, ska flytta ända till Oslo....
(Se deras vikter på viktsidan)

Men när man ser på mina stora katter, kattmamma Inessa
och min röda katt Cleo så kan man undra.
Är de inte ganska trött på allt detta spring och alla
dessa kattbarn i huset ?
Det är nog verkligen snart dags för flytt.
De är kloka våra katter. De vet nog också
att det bara är två veckor kvar fastän de
inte har någon kalender..

Inessa och Cleo verkar tycka att det är ganska tröttsamt med barn i huset.

Fredagen den 7 mars.
Kattungarna är 11 veckor gamla

En vecka kvar....
Det blir inte så mycket vettigt gjort utan jag
njuter mest av deras framfart och
försöker att gosa med dem en och en
så gott det går.
De förstår ju inte varför jag envisas att
pussa upp dem så mycket och ska
hålla i dem så envist mitt i deras lek.
Mest mys blir det när de somnat i knät eller
i soffan med oss. Då kan man sticka näsan i deras
päls och mysa hur mycket man vill.

Jag och Pasha

I dag var det dags för sista avmaskningen och
eftersom de väger mycket vid denna ålder så var
det lite onödigt mycket av det där kletet.
Och det fick jag minsann höra av mina kattungar efteråt.


Vi gillar inte avmaskning, säger Pasha

...och vad är nu detta? undrar Neya...

Neya, Belucha och Kashira har fått börja öva med sina
nya gröna kattselar inför sina flygresor. Det går bra nu, men
första dagen så försökte de tvätta bort dem..

Fina Kashira, lördag 1 mars

Plötsligt upptäckte de alla kattlådorna med dörr.

Kashira har hittat till köksfönstret.

Tashi älskar platsen i vardagsrumsfönstret.

Neya har nästan alla morrhår kvar

Nu sover de mindre.. Eller åtminstone känns
det som de ständigt är vakna.
Alltid är det kattungar runt fötterna och det blir
stökigt och rörigt här hemma men vad gör det.
Det är som när man hade barnen små.
Visst är det mycket jobb men ett kärt arbete.
De är först och främst helt ljuvliga dessa små knyten.

Tom när jag får locka fram dem från skåpen under
diskbänken där de lyckats försvinna för att "nån"
glömt stänga efter sig.
Även när de sprättat kattsand över hela golvet när
man stiger upp på morgonen eller dragit upp en blomma ur
sin kruka. Eller som idag, då de stängt av min dator
IGEN när jag lämnade den.
Jag som nästan gjort klart uppdateringen av
hemsidan och tyvärr inte sparat nåt.
Så det var bara att börja om från början, med
att skriva om dagboken och lägga in alla foton och allt.
Man måste ju bara älska de här småmissarna eller hur ?


Zamzor i vardagsrumsfönstret, 6 mars

Vår lilla "gremlin" Neya som är så söt, 2 mars.

Fredagen den 14 mars.
Kattungarna är 12 veckor gamla

Så var det då dags för det oundvikliga.
Dags att packa resväskan och
ge sig ut i den stora världen.

Cleo ger Neya en avskedspuss.

Veckan avslutades med det sedvanliga
veterinärbesöket som vi alltid gör inför flytt.
Där blev det för andra gången vaccination mot
kattpest och kattsnuva. De blev också chipmärkta och
genomgick den viktiga hälsoundersökningen.
Alla kattungarna fick beröm för att de var så fina.
Belucha och Zamzor var det dock problem med. De ville
bara rulla runt på rygg och gosa och så kurrade de hela
tiden så veterinären knappt kunde lyssna på deras hjärtan.

Denna sista vecka har varit både glad och lite sorgsen.
Glad är man som uppfödare för att kattungarna mår bra
skuttar runt och har energi. Men framförallt att
de har nya kärleksfulla hem och längtande
fantastiska nya familjer att flytta till.
Varje liten kattunge är ju så viktig och att de
kommer till rätt hem gör att jag sover gott på natten.
Lite sorgset är att de flesta flyttar så långt denna gång.
Flera av dem kommer jag förmodligen aldrig att se mer
annat än på bild. Men jag hoppas att de hör av sig då och
då med en liten hälsning och inte glömmer sin människomamma.
Jag kommer inte glömma någon av dem,
för var och en av dem, har som alla mina
kattungar, en speciell plats i mitt hjärta.

Pasha som aldrig vill bli fotograferad..
Du kommer inte sakna min kamera men jag
kommer att sakna denna mjuka kille.

Åh vad jag kommer att sakna Belucha och hans stora mjuka tassar

Neya, min trognaste följeslagare som ständigt är i gång,
det blir tyst utan dina tassande steg bakom mina...

Sötaste Tashi har aldrig gjort stort väsen av sig, utom
då hon försvunnit då och då...Dig glömmer jag aldrig..

Zamzor den lugna goa killen jag kommer
att sakna att gosa med i soffan...

Kashira är också en som tar det lugnt och går sin egen väg.
Det blir tomt i fönstren utan henne där bland blommorna.

"Minstingen" Ninka på 1615 gram, blir kvar hos oss.
Jag har tur som kan ha en misse kvar att borra
ner näsan hos när syskonen åkt.

Jag önskar dem nu all lycka där ute i världen och att den
glädje de gett mig under de här 12 veckorna ska
fortsätta att spridas i deras nya hem under många år.
Stor kram på färden och lycka till i livet mina älskade missar.

Hela kullen då de var 6 veckor gamla, 4 februari -08
Så små och söta.

| Till kullens fotosida |

|Mina Kattkullars vikter |

© www.miramilaia.se
Grafik, Foto & text Lena Lundmark

© www.miramilaia.se
Graphics, Photos & text Lena Lundmark