Här kan ni läsa om Cleos sista kull.
Jag kommer att berätta om kattungarnas första 12 veckor.
Om deras födsel och sen ända tills de flyttar från
oss då de är 12 veckor gamla.
Meningen är att ni ska lära känna dem och se hur
kattungarna har det hos oss genom denna veckodagbok och mina foton.

Fler bilder finns på kullens sida och
så på varje kattunges egen fotosida
som uppdateras varje vecka..

Lördag 10 oktober.
Förlossningen och dagarna före...

Veckan före nedkomsten var Cleo tjock och magen är stenhård...

Men gissa om jag och många andra också väntat...?
Men är man en kattdam vid namn Cleo så är man
den som bestämmer och tar också saker med ro..
Jag (matte) hade tänkt att dessa små efterlängtade kattungar
skulle komma tidigare i veckan men tji fick jag.
Cleo har visat många tecken på att saker var på gång
och jag har villigt hängt efter henne som en vante på hennes
turer till och från bolådan dag som natt.. Tala om att vara en
katts tjänare..

Så då natten mot fredag.. Då hade hon hållit mig vaken hela natten
och jag trodde att det var då det skulle ske.. Men inte. Nån sömn var det
inte tal om och jag som är känslig för sömnbrist mådde verkligen
dåligt på fredagen då hon satte sig i bolådan och nåt vatten gick..
Min uppfödarväninna Anna-Lena kom som avtalat och vi höll Cleo sällskap
men några kattungar kom aldrig den dagen.
Natten blev lugn och jag fick sova och Cleo också.

Lördag morgon så syntes det att NU skulle Cleo stanna i bolådan tills
allt var avklarat. Jag kallade på Anna-Lena som inte ville
missa tilldragelsen och hann nästan inte få hit henne
innan Cleo utan förvarning sätter igång och krystar ut första
kattungen.. En hona. Hon är väldigt mörk och
ser nästan kolsvart ut först.. Men vitt på magen och lite här och där
på tassarna och självklart lite små små röda små inslag eftersom det är en padda..

Eftersom Cleo har överskott på hanar i sina kullar och jag själv
vill spara en hona från denna sista kull med min älskade röda katt
så blev jag jätteglad att hon fick en hona först av allt..
Nu kunde jag slappna av lite.

Den efterlängtade första tjejen kommer till världen kl 11.14 och väger 115 gram.

Så går det en stund och nästa katt är på gång..
Några krystningar och ut kommer då nåt jag väntat på i flera år..
Ännu en hona och denna gång är det mycket vitt, mycket rött och svart..
Anna-Lena var nog mer högljudd än jag, för jag var alldeles
skakis för att ens yttra mig ! ÄNTLIGEN KOM HON !!!

..den andra underbara lilla flickan ser dagens ljus kl 11.51 och väger 109 gram.

Så kom då orden jag aldrig trott att jag skulle säga när
det gällde Cleo.. "hoppas att det kommer en kille nu".
Missförstå mig inte för jag älskar röda katter och Cleo
som är röd kan bara få röda pojkar.. Och de är
helt underbara att ha här hemma som kattungar..
Men jag har en som väntar och längtar efter
just en sån, så jag ville verkligen att
det skulle få bli en liten röd kille idag.

Så blev det också.. Nummer tre kom med baktassarna
och svansen först, så det blev lite långdraget och
besvärligt men Cleo fixade allt så bra själv och
hon är verkligen en superduktig kattmamma.
Killen är med massor med vita strimmor och
glänser av vitt överallt... Helt underbart söt...
Alla är friska och krya och äter bra..
Inga fel som syns, och jag har tom räknat så alla
tår och tassar finns där..

denna glimrande röda söta lilla kille föds kl 13.10 och väger 128 gram.

Nu är detta Cleos sista kull och hon är väldens underbaraste katt
som gett oss dessa tre pigga och söta kattungar idag..
Tack Cleo !
Och tack Anna-Lena för att du varit här och stöttat mig
när jag inte mått bra..

Lördag 17 oktober.

Så har det gått en vecka och kattungarna växer så det knakar.
De verkar inte göra annat än äta och första dagarna åt en av dem mer än de andra.
Funderade på att döpa henne efter Beppes docka "Hungran", ni vet den där i
Beppes godnattstund som gick för många många år sedan.
Men nu blir det andra namn och de börjar på bokstaven M denna gång och
namnen kommer från sånt som är gott eller ger lite krydda,
som väl en katt ger vårt vardagsliv..

Det är jag som är Meliss !
(Meliss betyder även Hjärtansfröjd)

Dagen efter katternas födsel så började plötsligt Cleo att blöda..
Detta har vi aldrig varit med om förut så jag blev förstås
orolig för henne. Cleo själv var som vanligt. Hon hade just
varit uppe och ätit och jag som alltid kollar upp katterna extra noga
dagarna efter förlossningen märkte att hon blödde.

Jag ringde våra distriktsveterinärer och efter lite prat kom vi fram
till att jag skulle komma in för koll så ingen kattunge fanns kvar.
Så jag packade in hela familjen katt i bilen för en
"söndagstur" och åkte iväg för undersökning och röntgen.
Inget fel hittades tack och lov och sen var allt dessutom lugnt
igen resten av dagen och inget mer blod.....
Men på kvällen blödde hon förstås IGEN och oron över min Cleo
kom tillbaka. Jag tvättade av henne igen och sen vakade
lite oroligt över henne under natten och kollade då och då.
Måndag morgon kom och då det forfarande blödde lite
så kontaktade jag vår vanliga veterinär som sa att detta
inte var så ovanligt. Allt lugnade ner sig nästan
direkt efter det och vi pustade ut.
Man lär sig nåt nytt hela tiden. Självklart ska man inte räkna med att
det är ofarligt varje gång saker händer så jag är glad att jag
åkte och kollade upp henne trots allt.

Hallå där, jag heter Myrra !

Den första veckan i kattungarnas liv så händer det inte så
mycket i bolådan. Småttingarna äter och sover och sköts om
av Cleo som är en duktig och van mamma.
Jag gosar med dem flera gånger om dagen. Dvs jag tar upp dem och
nosar på dem och stryker dem på hela kroppen, gosar med dem
på magen och klämmer på tassar och sånt..
Allt så de ska vänja sig från början med
att man håller på med dem.. Sen är det ju så svårt
att låta bli att vara där och snusa på dem förstås...
Cleo vill också att man ska vara där med henne och
beundra hennes söta kattungar.
Är man borta för länge från bolådan så kommer hon och hämtar mig
och vill att man ska sitta en stund och säga "Åh så fina de är"...
Då kurrar hon nöjt och ser så lycklig ut.. Och fina ÄR de ju,
så detta kan jag med lätthet göra flera gånger per dag...

"Åh så fina de är", här 5 dagar gamla....

Jag byter i deras bolåda två gånger per dag till rent underlag som
är gamla mjuka vita lakan.. Detta görs vare sig det behövs eller ej.
Cleo håller dem så rena så det är faktiskt aldrig smutsigt i bolådan.
Men Cleo tycker om att det byts och kattungarna doftar alltid
som av nytvättade lakan =).

Muskot, det är jag det...

Jag väger dem också varje dag. Detta gör jag faktiskt
varje dag i 12 veckor fastän man egentligen bara behöver väga dem
dagligen de första veckorna och sen övergå till vägning en gång i veckan..
Men jag tycker att allt pyssel med kattungarna är ett plus, de blir vana att
man lyfter och håller på med dem och grejar, och det går snabbt och enkelt.
Dessutom är det intressant att ha dessa vikter
att kolla på och gå tillbaka till när jag har kull nästa gång.
Cleo har alltid haft tunga och stora kattungar och denna gång är det rekord i
vikt efter första veckan.. De är också oerhört jämna i vikten dessa tre..
Kolla gärna på kattkullarnas viktsida och jämför.

Lördag 24 oktober.

Två veckor gamla...
Förra lördagskvällen så hade Meliss redan öppnat små springor
till ögon och på söndagen så var de helt öppna..
Och kunde man vara sötare ??

Meliss 21 oktober

Oh så mysigt det var att få säga hej till storasyster i kullen.
Nu kommer väl de andra att öppna sina ögon också tänkte jag..
Men nej då.. De andra två hade inte alls bråttom med det..
Jag kikade varje dag och äntligen på måndag morgon så börjar Muskot
visa lite glipor i ögonvrårna men på tisdag så är det inte alls
så mycket mer som syns.. Myrra visar lite i ena ögat på tisdag morgon,
så jag struntar i att vänta och inser att de kommer att öppna dem
när det passar dem och inte när jag vill.
På onsdag den 21:a är allas ögon öppna nästan helt och jag kan
äntligen säga ett ordentligt hej till hela söta kullen !

Myrra 21 oktober

Muskot 21 oktober

Nu har förstås alla börjat röra på sig mer i lilla bolådan.
Bäst på att promenera omkring är Myrra..
Hon står och skakar på sina fyra små ben och går omkring runt i lådan.
Hon ser störst ut av dem alla men det beror nog
på att hon har så mycket päls. Hon ser nästan ut som ett
virvelmarsvin med all sin päls.. Fast alla i kullen har bra med
päls. I alla fall om jag jämför med Cleos tidigare kullar.

De blir också mer medvetna om varandra nu efter
att de fått upp sina ögon.
De försöker sig tom på att tvätta sig lite och smaka på varann.
Jag vet att de börjar öva på såna här saker väldigt tidigt..
Och så börjar de busa med varann med munnen och tassar och småbrottas lite..
Dessutom märker man att de njuter av att bli kliade på magen.. Precis som
mamma Cleo.. Jag passar på att gosa varje tillfälle jag har
och det är ofta.. Nu när de tittar upp när man säger hej till dem
så blir det ju oftare !
Snart är det dags att flytta till större kattrummet och lekhagen...

man får vara snabb med kameran reda vid 2 veckors ålder..

Meliss, Myrra och Muskot

Onsdag 28 oktober.

Kattungarna är bara drygt två veckor men
saker händer mycket snabbare nu.
Kattungarnas andra vecka börjar med att
de och mamma Cleo får flytta in i kattrummet som
också är mitt arbetsrum.
På söndagen byggde vi upp den sk lekhagen och den är
ju mest till för att hålla dem lite samlade
när de är små så de inte far omkring
allt för mycket. När de bara är två veckor
gamla vill både jag och kattmamma Cleo ha dem
lite under kontroll. Men när de har större behov av att
röra på sig men ändå fortfarande är små, är det skönt att veta
att de kan göra det inom ett tryggt område utan faror.
Jag är hopplöst nojig och kan lätt tänka ut alla sorters fasor som
kan hända en liten misse som är på fel ställe.

När de blivit lite större än så här får de naturligvis komma
ur denna hage och vara med mig, kring mina fötter i resten av huset..
Om några veckor hoppar de dessutom galant över kanten själva..
Men än så länge är denna hage stor som hela
vida världen för tre små söta kattungar !

Var har vi hamnat och ska vi våga gå ut dit ?

Första anblicken av nya stora vida världen
gör att de mest sitter och tittar...
Men sen är som om nån tryckt på en knapp..
Plötsligt efter att de vinglat omkring lite
i sin lilla bolåda och bara vågat tassat en liten liten
bit utanför, så får de plötsligt fart och försöker sig på att springa !
man kan inte låta bli att skratta åt deras försök att ta sig fram.

Ninka är inte helt säker på om de här små "sakerna" är ofarliga eller ej ?


Redan direkt då jag flyttat dem till stora lekhagen så
har de reagerat då jag legat på mage nära dem
och pratat..
Den som kommit fram först och alltid
verkar ha direktkontakt med mig det är Meliss..
Vilken underbar liten tjej detta är.. Hon har helt och hållet
fångat mitt hjärta.. Hon ser rakt in i mig precis
på samma sätt som hennes mamma Cleo gör...
Hur kan hon redan nu göra så här mot mig ?
Direkt jag kommer ner i lekhagen och hon hör min röst,
så kommer hon på darrande små ben och försöker komma nära..
Är det för att jag inte kunnat låta bli henne och
kelat så mycket med henne ?

Meliss älskar att bli kliad på magen..

Lillebror Muskot är inte sämre han men han är nu en liten spelevink
som ser ut som han hela tiden har nån slags bus i tankarna.
Mamma Cleo har redan fått sig några brottningsmatcher med
honom, men han är är också en som kommer och vill
"prata" när jag kommer till dem..

Den enda som tar det lugnt är min Myrra... Hon äter
helst av allt och tar allt så långsamt som hon kan trots att hon
var den som började promerera runt först av alla.
Kan hon ha detta lugna sätt efter sin pappa Odo kanske ?
Jag tycker att hon är ganska lik pappa i utseendet och
eftersom Odo är lika go som mamma Cleo så kan jag inte klaga.
En sak har de tre småttingarna dock gemensamt.. De älskar att
bli masserade och gosade med. Jag rufsar om dem i pälsen
och då rullar de över på rygg och njuter av att bli gnuggade på magen...

Små underbara missar är de helt klart...


Muskot, Myrra, Meliss, 28 oktober

Lördag 31 oktober.

Så var det alla helgons dag och kattungarna
har blivit 3 veckor gamla.
Nu är det genast fart på de små kattungarna
när man kommer till dem och säger hej!
De kommer oftast vinglande med små pip och vill
ha kontakt.. Tom Myrra har börjat röra på sig och ligger
inte bara fastklistrad vid mammas spenar.
Tänk så snabbt det går för en kattunge att utvecklas. Man
får vara uppmärksam för att inte missa alla de
nya sakerna de lär sig.
De rör sig i vidare cirklar i lekhagen och
nosar sig fram i denna nya värld övervakad av
mammakatt Cleo.

Idag var det avmaskning på schemat. Både för
kattungarna och för mina vuxna katter..
Kattungarna får pasta när de är så här små och
det går bra att ge dem detta.. De har ingen aning om
vad som är på gång och det är tur att denna pasta
bara ges en gång och sen ska de ha detta igen om 14 dagar..

Myrra vägs inför avmaskningen.

Vikterna är jättebra.. Man blir lite fixerad ibland
och jag har funderat varför plötsligt Meliss inte
väger så "mycket" som de andra.. Från början följdes
de åt och vägde nästan exakt lika på vågen.
Så kollar jag i mina vikttabeller och jämför med
tidigare kullar.. Meliss väger endast 20 gram mindre än vad
den som varit tyngst av de tyngsta någonsin,
hanen Berendey i första kullen..
Så vad är det att oroa sig för ?
Och jag antar att det kan bero på att
brorsan Muskot stulit hennes matplats,
OCH att hon är den som är mest aktiv just nu...
Dessutom är hon så flickig denna tjej och så helt förtjusande
och det är klart att då tänker man på sin vikt....
Meliss väger nu idag 3 veckor gammal, 450 gram,
mitt eget matvrak Myrra väger hela
490 gram och killen Muskot väger 475 gram.

Mysige Muskot, trött efter en dag med bus, fotografering och avmaskning.

Igår var Muskots blivande matte här på besök. Jag tror minsann
att det var kärlek vid första ögonkastet.. Fast det har känts som
det var kärlek från mattes håll redan innan denna lilla kille
var född... Han var liksom mått- och färgbeställd sedan länge.
Man får en stor lyckokänsla inombords när man vet att en liten
kattunge är så efterlängtad.
Han har redan en "storasyster" som väntar på honom.. En alldeles
förtjusande Samojedspets vid namn Milda.

Meliss är den som har charmat Ninka mest..

Vår Ninka har varit mycket skeptisk till dessa varelser som
på ett mystiskt och plötsligt sätt dykt upp i vårt hem.
Nu ligger Ninka gärna nere i lekhagen och har fått för sig
att hon ska sköta deras hygien och tvättar dem ihärdigt i baken
både då det behövs och inte.
Snart kommer hon säkert att upptäcka att de är
utmärkta kompisar att leka och busa med..
Ibland får de sig dock en liten däng i skallen med
hennes mjuka tass.. Hon är så lik sin mamma Inessa
då hon skötte om Cleos förra kull.. Vilket hon gjorde som
den bästa barnsköterska. Nu tar dottern Ninka efter och
blir förhoppningsvis en perfekt barnvakt åt Cleos små.

Kan jag tvätta nån medan de äter, undrar Ninka....

Lördag 7 november.

Ja nu är det inte lugnt längre även
om man har dem under hyfsad kontroll...
Det kan bli ganska mycket bus och hopp och skutt
vilket jag kan sitta och titta på i timmar..
Vilken energi de här små har. Men man
ser ju att det är övning allt det de håller på med.
De verkar bli så glada då de lyckas med ett nytt
skutt för sen hoppas det extra mycket efteråt
och öronen får som en annan busig vinkel då
ett hopp blivit alldeles så där extra perfekt..

Jag låtsas som det var meningen att jag skulle ramla..

Men än är det en hel del vingel och snedsteg
och ibland så kan de slå en kullerbytta
utan anledning..De bara ramlar omkull
av ingenting....Mycket roande att se på...

sötnosar bland alla stolsben i köket

Dagarna börjar med att jag smyger mig in i kattrummet
där kattungarna spenderar natten.
Där har vi också våra garderober med kläder
(och min dator som slås på direkt på morgonen ).
Ska jag få i mig någon frukost i rimlig tid och dessutom vara
påklädd när jag äter den, så gäller det att inte kattungarna
ska se eller höra mig.. Vilket är svårt.
Ser de mig, vilket de oftast gör nu efter att de fyllde tre veckor
och ännu mer när de är fyra veckor, så är det helt kört.
De kommer rusande med höga små pip-jam och
vem i hela världen kan motstå sånt ?
Inte kan då jag göra det.
Så oftast så hamnar jag nere i denna lekhage
och blir sittande i morgonrock, med rufsigt hår och
knorrande hungrig mage...MEN ganska så
lycklig ändå för jag har tre glada kattungar i knät som
alla slåss om att vara närmast...

Meliss har fångat sin första mus.. flera gånger...

Jag introducerar vattenskålen ganska tidigt.
Dels så dricker mamma Cleo ur den men jag märkte
att Inessas kull lärde sig dricka tidigt bara för att det fanns
en vattenskål på plats. De här har både tvättat sina små tassar lite
och smakat på vattnet.. Nu går de dit då och då och
dricker lite..

Muskot dyker djupt ner i vattenskålen...

Kattlådan med kattsand är också en nyhet som funnits framme
en dryg vecka. Där har de smakat på sanden vilket jag inte
tycker är så bra men den är klumpfri och av
erfarenhet vet jag att detta bara brukar vara i några dagar.
Sen blir det inte så många sandkorn de får i sig.

I torsdags tror jag att det var nytt rekord här (för Cleos kullar).
Muskot hamnade i kattlådan och krafsade omkring som de
gjort tidigare och åt lite sand..men så pep han till och jag
skyndade och greppade kameran och slog på den.
Jovisst.. Han kissade lite för första gången på lådan lite
drygt 3 veckor gammal och jag blev sååå stolt över honom..

Mjau så trångt, så snälla matte skaffa oss en större toalett....

Några minuter efter så går så plötsligt även
Meliss dit och kissar en stor pöl.
Antar att Myrra som alltid ska tänka igenom allt
lite extra, säkert inte gör nåt där förrän om nån dag..

Myrra tänker gärna lite längre än syskonen, och poserar så gärna för fotografen

Fyra veckor gamla betyder också att det
är dags att få smaka på nåt annat än god mjölk
från mamma Cleos spenar (och kattsand ).
Så idag har de tre fått smaka på lite köttfärs.
Jag brukar börja med att se om de kan äta själva
från deras små matskålar, och om de inte vill
så provar jag att stoppa in lite
i munnen på dem..

Ingen tvekan. Här var det pang på maten direkt från faten.

Lördag 14 november.

Plötsligt är mina småkissar riktigt stora små katter.
De kan allt som man ska kunna när man är stor.
De äter vanlig mat och går på lådan och
gör både det "ena" och det "andra".
Denna kull har varit så duktiga och inte misslyckats
en enda gång och varit smutsiga i baken. Det brukar
alltid vara lite si och så när de ska få igång
sin mage efter att de börjat äta vanlig mat,
men denna gång har jag inte fått någon
extra tvätt av liten kattstjärt att ta hand om.

Torrfoder har de inte fått börja med än utan det
får komma lite senare. Än är det uppblött torrfoder,
köttfärs, kokt fisk, och lite blötmat för små kattungar
som blandas till olika maträtter..
Jag försöker variera lite så de får smak för olika saker.
De äter med god aptit och får denna mat flera gånger per dag i
små portioner. Sen äter de förstås från mamma också.

Korgstolen i hallen är en älskad klätterställning.

De får fler besök nu när de blivit äldre och det är förstås
underbart att få visa upp sina kattungar.
Mammakatt Cleo tycker också om att visa upp sina barn,
även om hon egentligen inte bryr sig så mycket..
Cleo ligger mest och sover medan alla plockar med hennes barn,
men skulle inte våra gäster titta på kattungarna direkt, så skulle hon
garanterat klaga och vilja att de skulle komma beundra dem nu och genast.
Meliss har haft besök av sin nya matte och det kändes att det
blev rätt direkt de två träffades.

Denna vecka hade vi också besök av några uppfödarvänner och
speciellt glad var jag för att det var två söta tjejer med vid
namn Julia och Louise. De två är vana vid katter, och små
"uppfödare" som de också är så hanterade de småkissarna så bra
och kattungarna hängde snällt i deras famnar och
verkade njuta av all uppmärksamhet som de fick.

S*Vintermarkens söta flickor Louise och Julia hade så bra hand
med småkissarna så de får gärna komma fler gånger.

Man tycker ju att de växer så de knakar vilket de ju gör....
men när man ser vissa bilder så inser man ju att de
är så små fastän de blivit 5 veckor...

Muskot hänger efter mamma Cleo och utforskar världen.

Nu är det ganska full fart i hallen och köket men de
tycker fortfarande att det är ganska så stort där ute..

Muskot på mjuka mattan i vardagsrummet..

Jag tar det lugnt och låter dem undersöka allt i egen takt..
En problematisk sak är att när vi ska leka med dem och få lite
fart på buset så finns det andra katter som ligger och lurar..
Speciellt då jag ska busa med en vippa vilket jag ofta gör.
Finns det något som mina andra katter älskar så är det vippor..
Rätt som det är kommer ett "tåg" vid namn Ninka dundrande
och störtar rakt över allting bara för att få tag på en viftande vippa och
kattungarna de flyger åt alla håll.. Min "lilla" Ninka som snart blir 2 år
gammal är så barnslig och förstår inte alls att hon ska ta
det lugnt.. Jo hon är världens snällaste med småttingarna,
men när det är en vippa i närheten då blir hon radarstyrd med
siktet inställt bara på ett enda mål.
VIPPAN !
Och som idag då jag skulle fota kattungarna..
Då använder jag alltid någon vippa för att
fånga kattungarnas uppmärksamhet..
Det slutade med att jag hade tre kattungar utspridda
överallt i olika hörn, inga foton, var blöt i svett, hade ont i nacken,
och en katt vid namn Ninka instängt i sovrummet...
Så om nån undrar varför min uppdatering är så sen idag så vet ni.....

Lördag 21 november.

Nu var jag nästan tvungen att räkna efter...
Jo kattungarna är faktiskt redan 6 veckor gamla
och det är halvtid för om ytterligare 6 veckor så ska
de flytta till sina nya hem.
Men innan dess ska de hinna med mycket här
hemma hos oss.

6 veckor gamla och som sötast. Muskot, Myrra och Meliss längst fram.

Kattungarnas färg/mönster har ändrats och bollats
med mina kompisar. Vi är fortfarande lite oense men
nu har jag bestämt hur de ska registreras till slut.
Det tog tid men är man inte inte duktig på detta
med silverkatter tex är det bra att det finns andra som kan..

Meliss testar vattenfontänen i köket....

Nu är det bus, bus och åter bus.
Det hoppas och skuttas och
skjuts rygg åt varann och åt inbillade hemskheter
och man får sig många skratt åt de här små
ulliga kattungarna flera gånger om dagen.

Muskot tränar sig i att skrämma bort eventuella monster..

De älskar att leka i vardagsrummet och det
beror säkert vår stora divansoffa
där de kan krypa under och gömma sig för varandra.
Där under springer de fram och åter, och när man
sitter ovanpå så kan man tro att man har en hjord
med minielefanter som stampar omkring under baken.

Myrra ska plocka fram alla leksaker på en gång.

Alla nya ting undersöks noga och för var dag så klättrar
och kliver de sig högre upp på nya höjder.
Men de älskar ändå att leka med mig, med varandra
och förstås med Ninka som tack och lov
är otroligt barnslig och äntligen har
fått sig tre lekkompisar.

Ninka och Myrra busar.

Det märks på mammakatt Cleo att hon har en annan kattvakt i huset som
sköter kattungarna. Hon kan då ta sig egna lite längre pauser från sina
ungar när hon har en sån bra passopp som busar och sover
med dem så bra när mamma vill ha tid för sig själv.


Muskot och Meliss jagar bollen.

Nån tid för gos är svårt att få med småttingarna
när de är som piggast och busigast.
Nej man får passa på när de rasat runt och blivit lite trötta.
Annars är "lekhagen" i arbetsrummet det bästa stället för
kel, gos och den där riktiga närkontakten.
Där kommer alla kattungarna upp i knät och man
får större chans att rå om dem ordentlig.
Det är också ett jättebra ställe för kattbesökarna att
få chans att känna på katterna också utan att de
försvinner iväg i nåt skrymsle under soffan.
Men ibland, mitt i leken så stannar de små missarna
ändå bara upp och är så söta...och då får man
passa på..att gosa eller ta ett foto..


Meliss charmar absolut alla hon möter och är snabb som en vessla..

Myrra, en trygg tjej som står på egna ben och går sina egna vägar.

Muskot, alltid pigg på sällskap och bus, och go som en röd kille ska vara.

Lördag 28 november.

Det är dagen före 1:a advent.
Inte en snöflinga finns på marken utanför fönstren
men vi försöker pynta till advent och känna att det
snart är jul så gott det går.
För tre stycken kattungar som nu är 7 veckor gamla
är det återigen dags för avmaskning.
Denna gång är det en ny sort för oss och
det är ett litet piller, och just piller är ett mycket
passande och bra ord när det gäller att avmaska kattungar.
För pillrigt blir det, och man får pillra på ett bra tag
innan man fått i dem detta. Fast så är det förstås
oavsett i vilken form avmaskningen är...
Denna gång var det dock fiffig köttsmak på tabletterna så
hör och häpna, Myrra och Muskot åt snabbt upp
sina av sig själva , medan Meliss slickade av
all smak och sen var det kört.
Jag fick lura i henne det som var kvar.
Ja det var ju det jag sa.. Det ÄR pillrigt.

Min Myrra njuter av livet....

Det nya som hänt den här tiden i kattungarnas liv
är att de här "stora" små kattungarna numera
hoppar som de vill över höga kanten till lekhagen som
de brukar spendera natten i.
Ja hoppa över....det gjorde spralliga Meliss redan
i slutet på förra veckan men sen var de
andra också snabbt över kanten
och tog hela arbetsrummet i besittning.
Här inne har de kunnat vara och leka tidigare också
men av någon anledning så har denna kull föredragit
att vara i hallen, köket och vardagsrummet på dagarna.

Än ryms man bra här i leksakskorgen, tycker Muskot

Men så plötsligt...nu är det detta rum som
gäller och har blivit så populärt. Här finns nu så
mycket nya trevliga trånga ställen under skrivbordet
att gömma sig på.
(Hmmmm, ostädat kanske är en bättre beskrivning)
Det leks och stojas och man inte kan förstå hur
så små katter kan ha sån energi.
Och så är det förstås det där stora
klösträdet som är så spännande att utforska.
För lektrötta kattungar finns massor med nya
mjuka sovplatser som är så sköna....
Och där man kan klättra högt upp
trots att man än bara är en liten liten katt...

Muskot har kommit sig upp i världen..

och på stora kudden på skrivbordet vid mattes dator sover man alltid gott...

Meliss älskar vippor mest av allt..

På nätterna är de än så länge alltid här i arbetsrummet
så jag kan sova tryggt (och de förstås).
De sover faktiskt nästan hela nätterna men OM
de vaknar så kan de sova var de vill eller leka på
nya ställen och på ytor som är
större än lekhagen som passade dem då de var mindre.

Vad gör ni där nere? undrar Myrra....

Meliss verkar vinna över Muskot i brottningen.

För övrigt så är det mesta sig likt och jag och
katterna har våra dagliga rutiner.
Förutom mattider och sovtider och
lekstunder så klipps deras klor och så kammas det
lite i deras pälsar för att de ska vänja sig vid kammar och borstar.

Jag ser alltid till att ha så många gosstunder per dag som det
går med var och en av kattungarna.
För mig som är hemma på dagarna finns chansen
flera gånger då jag kan sitta och ha en
egen stund med varje kattunge.
Då ska den lilla missen få vara i fokus och få bli pratad med,
ligga på rygg och bli struken på magen, kanske till den somnar.
Det blir gos och pussar överallt..och
för att göra kloklipp och kamning till nåt lustfyllt och inte någon strid,
så passar jag på att baka in det i några av mina gosstunder.


En favoritplats är lurviga mattan i vardagsrummet, där matte Lena är.

Lördag 5 december.

Kattungarna är 8 veckor ! Plötsligt så har tiden ilat iväg.
Den här tiden i kattungarnas liv är som en milstolpe då de
når denna ålder för då åker man till
veterinären för första gången för att vaccinera dem.....
eller så är det då meningen att man ska göra.

Egentligen har de redan varit där en gång
då de var nyfödda då mammakatt Cleo mådde
dåligt men det räknar jag inte in..
Så då till det "onödiga" besöket i onsdags.....
Myrra hann upp en bit i vårt höga klösträd i vardagsrummet
där de inte ska vara och leka. Jag hade gått en bit
ur rummet och hade ryggen till.
I farten föll hon ner och blev mest troligt bara chockad
men eftersom jag inte såg fallet utan bara hörde det...
så visste jag inte säkert vad som hänt då hon landade.

De två syskonen lekte vidare medan Myrra
bara kurade ihop sig och ville sova.....och börjar darra..
Så jag gosade och värmde henne för
att göra henne trygg och lugn men då inget hjälpte
så åkte vi till veterinären för säkerhets skull.

Jag mår så bra så säger Myrra...

Efter noggrann undersökning så verkade allt bra men
hon fick ändå lite vätskepåfyllning och
smärtstillande ifall det skulle behövas.
Veterinären sa att Myrra skulle vara trött och
sova hela kvällen av medicinen..
Ja så kanske det är i normala fall.. Vem tror ni busade hela kvällen ?
Det gjorde Myrra.. Hon sov en ytte pytte stund bara,
sen var det bus och det går inte säga till en liten kattunge
att tant veterinären tyckt att man ska vila..
Matte Lena blir illamående på kvällen av allt detta
ståhej men det är helt normalt detta också..

Vi leker nästan hela dagarna.....

och både vi och leksakerna far runt hela huset.

Så i går var vi då till veterinären för vaccination vilket är inplanerat
och bestämt att man gör då en kattunge är åtta veckor gammal.
Kattmamma Cleo var också med för att få sin vaccinationsspruta
och allt gick bra och de fick beröm av vår veterinär som
tyckte att de var så fina och väluppfostrade.
Fast då hörde hon inte dem i bilen.
Det var faktiskt min Myrra som var värst
på att protestera och sen höll Muskot med henne.
Endast Meliss var tyst och lugn och tyckte nog mest
att det var jobbigt att sitta instängd..
Det blir till att öva bilåkning lite innan flytt..

Meliss på promenad i fönstret...

och Myrra verkar lite blyg. Eller? HALLÅ DÄR, du har väl inte tänkt klättra i gardinen ?

Meliss har alltid varit lite "utsatt" för stora katten Ninka
som jag själv tyckt varit aningen hårdhänt med henne.
Men det är faktiskt så att Meliss har ganska mycket
skinn på sin nos och nu är det Ninka som lika ofta blir
jagad av söta Meliss och, får akta sig för en
som står sig bra i brottning dem emellan..

Ni ska inte tro att jag är nån vekling bara för att jag är liten...

Muskot är en helt underbar kille som älskar att vara med på allt,

..men är det nåt jag älskar med honom, så är det hans sovställning.

Nu är de överallt de här små och lekarna blir
mer och mer intensiva när de är vakna...
Tangentbordet på mina datorer är utsatt ställe
och nu ser min dators inställning aldrig ut som då jag
lämnade datorn. Och så är det med varje kull...
I går så höll de på att svara på ett email
fastän jag minskat ner mailprogrammet och inte ens hade öppet
nåt mail då jag gick från datorn.
Om nån får konstigt oläsligt mail från mig så är det
nån av kattungarna. Ni vet att de är från dem
för de kan nämligen inte alls stava.

Vem var det som skulle ha detta email? undrar Muskot.

Lördag 12 december.

Tiden går och nog blir de större de här tre..
Men de är fortfarande små och söta missar
trots att 9 veckor gått sen de föddes.
Ibland undrar jag om de nånsin ska bli stora katter de här
kattungarna men jag vet ju att de blir det så småningom.
Just nu är de i alla fall ulliga och gulliga och så där som
man skulle vilja ha dem i all evighet, åtminstone i vissa fall...
De ryms ju fortfarande ihopkrupna i båda händerna om de
ligger stilla och man kan gosa med hela deras
kropp på en gång när de har den här lilla storleken..
och det är ju så fantastiskt njutningsfullt
att få ha händerna fulla av en hel liten kattunge !

Mina och Cleos små sötnosar, Myrra, Muskot och Meliss

Här hemma hos oss är det ganska tyst på dagarna.
Det är inte så konstigt då man är hemma själv på dagtid.
Vi har inga småbarn längre som leker och stojar och inga
tonårsbarn kvar hemma som stampar i trappen upp till övervåningen,
smäller i dörrar, eller som spelar musik på hög nivå.
Så jag gör så gott jag kan med de ljud jag har att tillgå
när det gäller att vänja kattungarna vid ljud.
Visserligen spelar maken elgitarr högt men det bryr sig inte missarna om.
Så jag har på radion i arbetsrummet hela dagarna, en annan i köket
och så tv:n i vardagsrummet.. Det är ett vansinnigt
sammelsurium av ljud och jag är ganska trött på det själv
och ibland måste jag faktiskt slå av allt och vila öronen.

Min espressomaskin lever rövare och den bryr de sig inte alls om.
Men den går ju igång några gånger per dag då jag
dricker mitt kaffe så de har vant sig.
Dammsugaren är ingen favorit, (för dem heller )men jag låter
den stå på lite då och då så de inte ska tro den är farlig.
Men jag kan inte få dem att tycka om den då jag kör omkring med den..

Dammsugarövning, men Myrra och Meliss är usla på städa.

Man ser ganska tydligt vad de är för filurer de här tre
när det bara är 3 veckor innan flytt.
Storasyster Meliss är en tuff liten brud dock i den
mindre förpackningen av de tre.
Hon är en superbra jägare och tar död på
de flesta vippor och man hinner knappt med i hennes lek.
Men när hon vilar så får man gärna vila med henne och gosa.
Hennes mage är så mjuk och den delar hon gärna med sig av
och där finns klasar av pussar att ta av..

Meliss är den absolut sötaste i denna kull och charmar fortfarande alla...

Lillebror Muskot som faktiskt är störst i kullen
är en mjukis precis som alla Cleos söner.
Han sover lite hur som helst och är tryggheten själv och kan därför
somna mitt på golvet. Oftast sover han på rygg och då
kan man borra ner näsan i mjuka vita magen och snusa
medan han kurrande sover vidare..
Det verkar som han älskar vatten för han har förkärlek
för badkaret och drickesfontänen...

Den här ljuvliga lillemannen är världens goaste att ha i knät.

Muskot älskar vattenfontänen. Jag måste kanske skicka med den i flyttlasset.

Mittenbarnet i denna kull är Myrra. Hon är nåt mellanting mellan
de båda syskonen i sitt sätt att vara och jag
tror att hon kommer att passa bäst att växa upp med de
andra katterna hos oss.

Ninka och Myrra myser...

Myrra har alltid gått sina egna vägar och kan gärna hittas
på helt annan plats där hon leker för sig själv.
Förutom hennes färg som gjorde att hon blev vald att stanna hos oss,
så är hon den som är mycket lik min älskade Cleo till sättet och
jag tror också att hon har mycket av pappa Odo i sitt utseende.


Min Myrra är den efterlängtade, på alla sätt..

Myrra kollar om blommorna behöver vattnas.. flera gånger om dagen....

Lördag 19 december.

Julen närmar sig och det är mycket att göra
för matte och därför har kattungarna fått leka
mycket för sig själva denna vecka.

Som vanligt så har vi (jag) en benägenhet att
alltid röra till allt just före jul.
Antingen är det tapetsering eller så nåt möbelinköp
och så blir det kaos hemma, och som vanligt
verkar jag ofta ha en kull kattungar då.

Detta år och i veckan var det förutom rullandet av
köttbullar inför julaftonsfirande med halva släkten
på 12 personer, leverans och montering av en ny
möbel till vardagsrummet.
Detta innebar att vår tidigare bokhylla skulle
tömmas på värdelöst och kanske viktigt innehåll.
Det gamla skulle sorteras, slängas, säljas och bäras ut
vilket förstås medförde en massa merjobb med kartonger överallt.
OCH snälla kattungar som "hjälpte till" överallt och i varenda skrymsle...

Meliss och Muskot hjälper till, här är de tack och lov i lektagen med en kartong.

I all röra har kattungarna dock väldigt roligt.
Det är en massa buller och rassel och de får vänja sig vid
en hel massa andra ljud och saker som de inte varit
med om tidigare och det är bara bra.
Man får dock passa sig så man inte packar ner någon
kattunge tillsammans med nåt skräp som ska slängas.
Men å andra sidan är jag van vid tidigare års kattkullar kring juletid,
då man slår in julklappar och de alltid ska vara med..
Man måste räkna in både stora och små
katter när paketen är ihoptejpade.

Meliss kom sig plötsligt upp på ett helt nytt ställe...

10 veckor gamla idag och nu är det endast
2 veckor kvar innan två av kattungarna ska flytta till
sina nya hem. Eftersom deras ägare har varit här
och hälsar på flera gånger redan så är det inte någon
oro från vår sida utan vi vet att de kommer att få det så bra.

Vid denna ålder så märker jag på småttingarna att de
mer och mer övergått till att i huvudsak äta torrfoder.
De är inte längre så intresserade av blötmat även om
vissa sorter är så goda att de inte kan låta bli.
Jag får minska ner de måltiderna då de oftast är mätta från sitt
knaprande från de skålar med torrmat som alltid står framme.
Sen äter de förstås fortfarande från kattmamma Cleo flera
gånger per dag.. och då de gör det, ser de alltid så små
och söta ut....

Myrra, Meliss och Muskot blir bjudna på god mat av kattmamma Cleo

Efter mammas goda mat blir de alltid jättetrötta och
somnar ofta på plats där de ätit, men annars så har de
olika favoritställen i huset...


Myrra har en underlig plats att sova på.. En obekväm plastlåda med ett träpussel i.

Muskot sover stenhårt medan Ninka tvättar honom överallt...länge länge..

Meliss har intagit elementsängen.. den ser verkligen skön ut !

De börjar också bli slankigare i formen och jag tycker
fortfarande att de är så små. Jag vill verkligen inte tänka på att
de ska flytta snart mina små godingar..
Jag behöver dem ju alla tre, på olika sätt..


Meliss, Muskot och Myrra 13 december, och de glömde att lussa för mig..

Lördag 26 december - Annandag Jul.

Så har julafton passerat här i huset men innan renarna
med släden full med tomte och julklappar kom hem till
oss fick kattungarna vara med om lite nya saker.
De kattungar som flyttar från oss och som ska åka en bit
brukar få öva med en sele för att vara vana vid den
då de ska åka på sin första långa resa mot sitt nya hem.
Det kan också vara bra och enklare om de får
öva på detta medan de är små.
Det brukar gå så lätt och enkelt och även om de
aldrig gillar det direkt så glömmer de snabbt bort
att de har selen på sig om man leker med dem.

Meliss fick på sig sin fina röda sele och hon som är
minst fick jag övervaka då den var
lite för stor just kring halsen på henne, men
det gick bra ändå och innan hon flyttar så går det
säkert bra. Hon är för cool denna tjej..
Inga problem alls för henne. Hon kommer att klara
sig utmärkt ute i vida världen.
Selen bekom henne inte ett dugg efter lite kli och slick på den.

Meliss, helt oberörd av sin sele. Men så är hon ju också väldigt klädd i rött.

MEN.. Så då till Muskot.. Denna kille som är så trygg och go..
Han fick på sig en fin, ny grön sele... och blev direkt
irriterad på den.. rullade runt och kliade flera gånger.
Sen såg jag hur han efter en stund trots att vi lekte med honom,
saktade av i allt han gjorde och så blev han mer och mer
deprimerad i sin blick och jag riktigt såg på honom hur han
inte kunde förstå hur någon kunde vara så illasinnad och
sätta på honom ett sånt otyg. Detta var en stor skymf och
en direkt förolämpning mot honom som person (katt)...
Hela han sjönk ihop och till sist gav han upp och
han kom till mig och kröp upp i mitt knä,
helt förödmjukad den lille mannen.
Jag tog av honom selen och då somnade han..
Om han inte varit så ledsen hade jag skrattat åt det hela, då..


Muskot tyckte inte om den nya selen. Han kanske velat ha en annan färg..

Vi har fått mängder med snö och fåglarna har flockats vid vårt fågelbord.
Katterna och kattungarna sitter länge i fönstret och
tittar hungrigt på dem då de sitter så nära men retsamt utom räckhåll.
Vad är det där för nåt som fladdrar där ute? Det måste vara nåt som vi ska fånga,
men varför? och hur vi vet det har vi ingen aning om, verkar de tänka där de sitter..


Fåglarna ute går säkra för Meliss, Muskot och Myrra...

Till jul ska man ha rött i fönstret, så varför inte en katt?

Istället för en utlandsresa i vinter så valde Meliss att njuta av värmen på elementet.

Vår julgran plockas inte fram förrän dagen före julafton.
Detta var förstås också nytt för kattungarna.
Men det verkade som de visste precis vad som skulle göras.
Kattungarna hjälpte till och var i kartongen med julsaker och
i stora lådan där vår plastgran vilar ut då det inte är säsong.
De stora katterna är lika intresserade och gillar också
denna förberedelse inför julen. Plötsligt är det som värsta
familjesammankomsten och alla är med och ska hjälpa till.
Detta är mycket trevligt och gemytligt. Man riktigt känner hur julen
för alla närmare varandra.. Både folk och fä....
Längst ner i granen hänger vi plastkulor och glittret struntar vi i då
vi fått katt och speciellt då vi har kattungar.
Risken för att någon får i sig detta lockande glittersnöre som kan
fastna och sno runt kattens tarmar vill jag inte vara med om.

När granen var på plats och klädd så började småttingarna
direkt att bolla med de blanka röda kulorna men
jag sprutade lite vatten på dem med blomsprutan, kanske 3-4 ggr
och sen har de låtit hela granen vara. De ligger gärna under den
men klättrar inte i den och den och allt pynt får vara ifred.
Sladdarna till belysningen som är farligt frestande smörjer jag
in med en bra nagelbandscreme som luktar starkt av citron.
Den fungerar bra på alla sladdar där jag inte vill ha kattungar
med vassa tänder och de har absolut ingen lust att
närma sig nåt som luktar så starkt.

Vi klämmer lite på klapparna för nåt är kanske till oss !

Vår nya tvmöbel har bra hål att leka i och plats för
korgar med katternas leksaker.. Inte för att
leksakerna eller korgarna är på plats så ofta..
Men det spelar inte så stor roll.
Huvusaken är att de har nåt att göra de här små.

Myrra i en älskad leksakskorg..ehh..kattkorg..

Efter julklappar, nästan hela min släkt på besök,
god mat, och Kalle Anka så blir man trött..
På julafton hade kattungarna 12 personer som kelade med dem.
Det är lätt att man blir bortskämd en sån gång.
På kvällen blev de dock ensamma då vi åkte vidare till
mina svärföräldrar för att traditionsenligt fira jul en andra gång denna dag.
Men våra små kattbarn var då så trötta att de sov sig nog igenom hela kvällen.

Måste visa en av Muskots sovstilar igen...Hans matte och nya
hundsyster Milda kommer att få mycket skoj med honom.
Här på bilden hänger han nästan så han håller på halka ner men
Ninka håller honom kvar genom att ligga på hans bakben.
Som vanligt är han helt i koma när han sover så här, och
man kan göra nästan vad som helst med honom då.
Perfekt tillstånd för för kloklippning tex...

Det är sååå skönt att sova, tycker Muskot..och Ninka myser med..

Så var julen över för denna gång.
och det är bara en vecka kvar tills mina
och Cleos små "barn" ska flytta.....

Ja just det..
11 veckor gamla betyder ju avmaskning igen..
Lätt som en plätt...
Tre piller på golvet i morse, och kattungarna knaprade
själva i sig varsin avmaskningstablett med köttsmak.
Ibland är man tacksam för att utvecklingen går framåt och att
det utvecklas för djuren också.
Vi önskar er alla ett Gott slut på detta året !

Lördag 2 januari 2010

Ett helt nytt år har börjat.
Nu börjar också ett nytt liv för
två av kullens kattungar när
de blivit 12 veckor gamla.
Endast Myrra blir kvar hemma i vårt hem.
Kattmamma Cleo ska samtidigt gå i pension och det är hon värd.
Hon har varit en fantastiskt duktig mamma åt fem kattkullar,
och nu ska hon få vara sällskapsdam på heltid.

Kattmamma Cleo.. Grym blick, men god som guld mot allt och alla.

I veckan har vi passat på att gosa extra mycket
eller det man hunnit....
Det är sällan lugnt när kattungarna är vakna...
Men att det är fart och fläkt över dem är ju
så det ska vara för små 12 veckors kattungar.
Men de stannar gärna upp och gosar också och
gärna i knät en stund.

Före nyår åkte vi till veterinären för slutbesiktning
där de också fick sin andra vaccination samt
chipmärkningen. De blev berömda för att de
var så lugna alla tre och då blir man som uppfödare
både glad och lite stolt.

Trots bedömningen väluppfödd kattkull så kan man undra.
Just nu är de som de flesta 12-veckors katter..
Långa ben, slankiga och gängliga och profilen kan
vid den här åldern få en att undra vad det är för ras
man fött upp.. Tur att man vet att saker och ting växer
till sig och ändras med åldern..

Meliss vår virvelvind flyttar först, redan idag
på 12-veckorsdagen. Jag kommer verkligen att
sakna denna sötaste lilla vessla som
så gärna kommer och och kelar.
Hon startar sin kurrande motor
direkt man tar på henne men hon är också den som
busar och leker snabbare än de andra och
som alltid är pigg och glad med svansen rakt upp.

Vår lilltjej Meliss, berör alla..

Muskot, lillebror är störst av dem alla, men
så är han ju också enda killen i gänget.
Han har charmat oss helt och hållet med sin coola stil.
Mysig till 100 % och han är mjuk och go rakt igenom.
Han älskar att sova men när han är vaken
så ställer han upp på det mesta.
Din speciella blick rakt in i mina ögon
kommer jag att sakna. Det är tur att
jag har foton att titta på när du flyttat,
och att du inte flyttar alldeles för långt bort.

Goa underbart mjuka Muskot.

Myrra som blir kvar här hos oss kommer att
trösta mig då syskonen åkt.
Hon är så lik sin pappa i utseendet, tycker jag.
(Vet inte vad pappakatts ägare tycker om det..).
Jag ser mer av hennes mamma i hennes sätt.
Men det är ändå en perfekt mix och hon är så
älskad av oss..och härlig att ha att
krama då syskonen tassar omkring i sina nya hem.

Myrra, vår utvalda flicka.

Som vanligt är det med blandade känslor man
säger adjö till sina små kattungar.
Man är ledsen att de 12 veckorna är över och att
tiden som verkade så lång då de föddes, nu plötsligt är slut.
Var har veckorna försvunnit ?
Jag skulle vilja ha kvar den här tiden med dem
ännu ett tag, men vet ju samtidigt att
det är så här det ska vara.
Det finns nämligen några andra som längtat efter dem
och räknat veckor och dagar, och nu är det dags
hur jobbigt det än känns.


Meliss, gör skäl för sitt namns betydelse. Hjärtansfröjd

Myrra vår egen..

Muskot vår rödvita charmör.

Nu önskar jag mina underbara goa småmissar
all lycka ute i den stora världen i nya hemmen.
Till deras nya familjer lämnar jag med varm hand
och stort förtroende över de små.

Jag önskar er enorm kattkärlek i många långa år.
Hoppas att ni får uppleva mängder av lycka
tillsammans med er lurviga fyrbenta familjemedlem.

Med kattungarna följer morgonpussar med morrhår som
kittlas och sticks och mjuka tassar som klappar på er kind.
Men även en del bus som förhoppningsvis övergår
till skratt som kan få den gråaste dag att lysa som av guld.

Jag är övertygad om att ni kommer att passa ihop
och att ni kommer att få många mjuka, goa
och glada år tillsammans.

Lycka till ute i världen mina små.



| Till kullens fotosida |

|Mina Kattkullars vikter |

© www.miramilaia.se
Grafik, Foto & text Lena Lundmark