Här kan ni läsa om Ninkas första kattungekull.
Jag kommer att berätta om kattungarnas första 12 veckor.
Om deras födsel och ända tills de flyttar från
oss då de är 12 veckor gamla.
Meningen är att ni ska lära känna dem och se hur
kattungarna har det hos oss genom denna veckodagbok och mina foton.

Fler bilder finns kommer att finnas på kullens egen sida och
så på varje kattunges egen fotosida som så småningom
uppdateras varje vecka allt eftersom de växer..

Lördag, veckan före nedkomsten, och Ninka är rund och go.
Vad är det som döljer sig där inne tro ?

Onsdag 31 mars.
Förlossningen....och dagen före..

Igår, tisdag så märktes det att det var på gång.
Det var först då som Ninka började vara i bolådan och bo in sig..
Hon var lite tossig och vallade runt Cleos 5 månader
gamla kattunge Myrra, och ville ha henne inne i sovrummet som sin bäbis
samtidigt som hon INTE ville ha Cleo där.

Hon bäddade och stökade på hela dagen i bolådan men
några kattungar kom inte trots att hon låg där och flåsade. Fast
det var kanske inte så konstigt som hon rände runt i huset.

Så vi la oss och sov.. Ninka bredvid mig,
vid huvudkudden som vanligt.
Jag hade min hand på hennes mage och det sparkade
och höll på där inne.

Hon låg vid mig en stund sen var hon nere i i bolådan
och sen vid mig i sängen igen.
Jag sover så lätt så jag märkte ju när hon
hoppade upp och ner. (Trodde jag)

Så plötsligt vaknar jag av ett högt pip.
Klockan var nu ca 5 på morgonen och pipet
kommer inte alls från bolådan
vid min säng för där är det alldeles tomt.
Pipet jag hört kommer från nån annan del av huset.

Gissar rätt och hittar Ninka under vår stora soffa i
vardagsrummet. Där längst in i mörkret ser jag att hon
ligger tillsammans med något som piper..
Jag som annars knappt orkar, tar i och drar ut vår
stora u-formade soffa från väggen.
Klättrar över ryggstödet och når fram till Ninka och ser
att hon ligger där med FYRA kattungar som hon
fött i smyg utan ett ljud.

Så det blev att dra fram möbler, ropa på maken som
kommer med bolådan och flytta katterna dit de skulle
ha varit från början..
De var så kalla de små, men snart hade
jag fått upp värmen i dem och de började äta direkt..

En timma senare föddes ytterligare en
kattunge som tyvärr var dödfödd.
Det var väl någon mening med detta också.
Den fina fina vackra honkattungen var fin och hel.
Det enda som saknades var det där livet som är så viktigt.

Detta är första gången jag är med om att få
en kattunge som inte lever och jag klarade det
bättre än jag trodde. Trots att det är ledsamt, så
föredrar jag detta framför att förlora en som levt en stund
och ännu värre dagar eller veckor.

Så om själva förlossningen kan jag ju inte berätta så mycket.
Ninka säger ingenting om den alls. Hon fixade det riktigt
bra men jag hade förstås önskat att hon
fått dem i den fina mjuka bädden jag ordnat åt henne.

Nu hoppas jag att dessa fyra små ska klara sig bra
trots att de hamnade under soffan det första de gjorde.
Ingen av dem var speciellt stor men de brås kanske
på mamma Ninka. Just nu är det i alla fall full fart
på ätandet och Ninka har
mjölk åt dem så det lovar ju gott.

Onsdag 7 april.

Ninkas småttingar har blivit en vecka gamla och
de har dessutom redan fått sina namn.
Eftersom mitt stora intresse är att läsa men
även att se på film, så har de fått sina namn
från den fiktiva världen.

Den två första dagarna vaktade Ninka sina
kattungar som en hök.. eller rättare sagt som en tiger.
T om min väninna som är här så ofta blev utskälld
(utfräst) då hon kom för nära bolådan.
Efter en stund gick det tack och lov bättre.

Ninka ville ha mig nära den första dagen och jag kunde inte
gå ut ur sovrummet utan att hon hängde efter mig.
Så det var bara att gilla läget, vilket inte var så svårt..
Jag gjorde det bekvämt för mig i sängen med min
laptop, telefoner och njöt av kattungarna.
Som tur är så har Ninka nu gett mig lov att lämna henne
och nu klarar hon sig utmärkt för sig själv.

När vi hade födelsedagskalas i påsk så var hela släkten
in och kikade på kattungarna på avstånd och då
var Ninka duktigt och lät dem få titta på sina fina barn.

S*Mira Milaia Shiimsa

De första två dagarna så hade Shiimsa lite svårt för att få
i sig nog med mat, med följd att hon gick ner i vikt.
Hon letade och letade efter en matplats och ingen verkade passa.
Jag märkte jag att syskonen hade flera olika tissar de åt från,
medan Shiimsa bara hade en enda som hon ville äta av.

Den speciellt goda tissen som Shiimsa ville åt var även
de andras favorit, så antingen var den upptagen eller
kanske helt tom då hon kom på plats.

Specillt var det syster Kirara som konkurrerade om samma plats.
Hon har konstant ätit sen hon föddes och är just nu störst av alla
i kullen, så det är inte konstigt att det var tomt då systern skulle få mat.
Efter lite dirigerande från min sida så förstod
Shiimsa hur hon skulle ta för sig på egen hand,
och den tissen är nu hennes egen.

S*Mira Milaia Kirara

Den mörka hanen, Neelix, som vägde minst vid födseln,
han har däremot aldrig haft problem med ätandet.
Första natten trodde jag att han gett upp för han var så slak och stilla.
Jag tog upp honom och frågade om han inte orkade mer,
och som svar fick jag en ljudlig RAP från honom!
Jag la honom på vågen och han hade gått upp 40 gram den dagen.
Inte konstigt att han var trött, han var ju proppmätt!
(Alla kattungars vikter finns på en egen sida om ni vill följa dem.)

S*Mira Milaia Neelix

Den andra hanen Jenji är också en stadig och mysig kille som
inte gör så mycket väsen av sig, än i alla fall.
Han äter och sover som han ska.

S*Mira Milaia Jenji

Ninkas kull är nog den tystaste kull jag någonsin haft.
Då de inte sover så ligger de stilla och nöjda och diar.
De har sen dag två hittat sina matplatser så det är inte minsta
lilla pip eller slagsmål när de ska äta.
Det betyder också att jag sover gott på nätterna.
Jag vaknar i alla fall inte av småttingarna och Ninka.

De andra katterna är inte alls så intresserade av kullen.
Myrra har varit in och kikat i bolådan och det går
bra för Ninkas del. Ninka har ju varit som en extramamma åt
Myrra då hon växte upp och jag hoppas att den inställningen finns kvar.
Eftersom Ninka var lite sur på Cleo just innan förlossningen
så har Cleo hållit sig från sovrummet. De har inga problem
annars och är tack och lov goda vänner alla tre.
Snart flyttar vi bolådan in i kattrummet och
då blir det enklare för katterna att umgås med
varandra och de små.

Myrra är lite nyfiken på de små i bolådan.

Onsdag 14 april.

Småttingarna är 2 veckor gamla och då är
det inte så stilla i bolådan längre.
Nu har de små kattungebenen fått mer fart i sig.
Under helgen som gått så fick alla fyra till slut upp
sina ögon helt och hållet.
Och detta är något jag verkligen längtar efter,
att för första gången genom deras ögon få
se varje liten kattunge på riktigt..
Först att öppna ögonen var Kirara.
och sist ut var Neelix.

Söta Kirara är faktiskt störst av alla i kullen.

Mörka lillemannen Neelix

Plötsligt är de små så närvarande och
när jag kommer och säger "hej mina småmissar",
så spritter de till i hela kroppen och
börjar sprattla som nyfångad fisk på land..
De rullar över på rygg och jag får gosa med
mjuka randiga goa kattungemagar..
Åh, mysigt mysigt....

Detta är början på en underbar tid.
Det blir pussar över varje liten kattungekropp, och jag
måste bara nosa in kattungedoften i hela näsan.
Kattungegos gör att tiden står stilla och
allt annat får vänta.

Stilige gossen Jenji

Jag hoppas att de inte kravlar sig över
kanten i bolådan än. Men nu går det så snabbt
och på bara några dagar så är det som om
de fått extra energi och styrka i de små kropparna.
Kommer jag in och börjar prata med dem så kommer de
farande på sina små ben och det är svårt att välja
vem man först ska ta upp och mysa med.
Till helgen blir det absolut flytt till kattrummet
och den större lekhagen.

Söta rara tjejen Shiimsa.

Onsdag 21 april.

Tre veckor gamla.
Nu har kattungarna och mammakatt Ninka
fått flytta in till kattrummet och den stora lekhagen.
Där har de större yta att röra sig på och det
behövs verkligen.

Under veckan som gått händer mycket i
kattungarnas utveckling. De börjar vandra runt och röra
på sig mer och mer, och de blir samtidigt stadigare på benen.
De börjar också försöka sig på att springa.
Jag behöver väl knappast säga att de är
söta när de springer omkring på ostadiga ben?

Nu börjar de också vara medvetna om sina
syskon på ett nytt sätt.
Från början gnager de bara på varann då de råkar
hamna tätt intill varandra.
Efter några dagar så börjar de brottas och
det verkar faktiskt som om de har kul.
Mamma Ninka kommer inte undan
utan hon får också lite däng av sina små.

Man kan redan nu få en liten aning
om vad de ska bli för filurer.
De har börjat tvätta sig själva och
allt detta är förstås så gulligt så man
kan sitta i evigheter och titta.

Jenji får sig en match av syster Kirara

Lilleman Neelix som är minst av pojkarna
han började att motionera runt först av alla.
Han är också den som brottas med mamma Ninka
mest av alla, just nu, OCH med min
6 månader gamla kisse Myrra.
Han var förstås den som klättrade över
bolådans kant först av alla. Mamma Ninka tyckte
inte alls om detta och plockade tillbaka honom.
Neelix är full av energi och är redan en liten kattkille
som verkar vara pigg på äventyr.
Han har hastighetsrekord när det gäller att
komma fram först då man säger hej till kattungarna.

Neelix är ivrig att ge sig ut i världen, och är inte rädd för stora katter..

Lilla Shiimsa som är minsta tjejen hon är
som Neelix. Kommer rusande
så gott det går på de små benen och
vill gärna bli gosad med.
Hon är verkligen en sötnos som av nån anledning
charmade mig direkt hon var född.
men ack så svår att få fast på bild...

Stora killen Jenji verkar vara en trygg kille
som än så länge tar det mesta med ro.
Han brottas gärna med syskonen och
äter mer än gärna..
Och jag tycker att han är så fin fast jag är väl jävig.
Hade jag kunnat ha en kille här hemma hos mig, då
hade han fått stanna kvar.

Tittut säger Jenji....

Stora tjejen Kirara är också en stillsam liten misse.
Hon har lugnt suttit och betraktar de andra men nu är det
mer fart på henne då de fått större yta.
Hon vandrar lyckligt och orädd runt i stora lekhagen.
Dock är hon lite pipig och hojtar alltid till då man ska lyfta henne.
Hon är så otroligt söt och jag undrar vem
som ska charmas av henne. Mig har hon
då fångat helt och hållet.

Söta Kirara tar sig en funderare..

Då kattungarna är tre veckor gamla
så är det också dags för deras första avmaskning..
Denna gång avmaskar jag även mamma Ninka.
Allt går bra även om det förstås protesteras en hel
del när de får denna kletiga sörja i munnarna.

Att fota kattungarna plötsligt
svårt på ett nytt sätt.
Nu kommer de snabbt knatande mot kameran.
När man som jag är ensam på dagarna - den bästa tiden
att fota, då är det inte alls så enkelt att
få de där fina bilderna som jag vill
ha till hemsidan.
..och nästa vecka kommer det
att vara ännu svårare...

Shiimsa har svårt att fastna i min kamera..


Onsdag 28 april.

Oj vad tiden går snabbt.
Det jag skrev förra veckan det ändrade sig
nästan direkt jag skrev ner det..
Kirara som varit så lugn, hon måste ha
läst dagboken för hon började direkt visa framtassarna
och pocka på uppmärksamhet.
Hennes pip är numera ett:
"hallå där, här kommer jag".

Sockersöta Kirara visar sig vara en tuffing.

Neelix håller sig som tidigare framme..
Han är som han varit från början, en riktig knäkatt.
Han kommer pillrande på de små benen och
har sen han kom till stora bolådan klängt
sig upp i mitt knä så snabbt han fått chansen.


Neelix har fångat sin första mus.

De andra har förstås också hittat upp i mitt knä och det
är mycket balanserande och man ser nästan
hur stolta de är då de lyckas sitta på så "hög" höjd.

Lätt för Kirara att klättra på ännu högre höjder, men hur kommer man sig ner?

Fotografering igen..
Neelix och Shiimsa är helt hopplösa på
att fota. Så snart man böjer sig ner för att
föreviga de här ljuvliga små så kommer just dessa två
springande direkt in i kamerans objektiv.
Det finns ingen stoppknapp på dem
utan bara full gas framåt.
Så det blir finfina suddiga närbilder på dem..
Helt oanvändbart..

Nu har kattungarna fått smaka på lite annan
mat än mamma Ninkas meny.
Det är nog tur det för mamma Ninka verkar inte
ha världens fetaste mjölk...Eller så har jag
fel på vågen. Jag är dock inte så bekymrad för de
har massor av energi och mår alldeles utmärkt alla fyra.

Ingen succé vid första försöket men Neelix gillade köttfärs och åt själv.

Vattenskålen och sandlådan har också introducerats,
men än så länge har småttingarna inte använt
dem till det de är avsedda för.
Myrra som busar med kattungarna
som den värsta bulldozern, hon startar sina
race just från kattlådan och därför
blir det väldigt mycket sand överallt..
Man måste påminna sig om att Myrra också
bara är en kattunge även om hon ser gigantiskt stor ut i jämförelse.

Jenji, den coola killen har haft besök av sin nya familj..

...och inviger toaletten där sanden måste provsmakas.

Så har det som några kanske upptäckt, blivit lite
silverkant på tillvaron i denna kull.
Inte var det tänkt så för silver det ville jag inte alls ha.
Men plötsligt så var det ju en silverkattunge
i en annan kull som har samma pappa.
I Ninkas kull hade några lite oväntat skimrande päls...
Oroväckande, och det försvann inte alls fastän jag blundade.
Så då var det bara att reda ut på nåt vis.
Så efter utredning med Sverak så är det ändrat lite i
pappa Timofeys stamtavla. Och för mig är det
bara att gilla läget som det heter.

Shiimsa är så lik sin mamma. Dvs väldigt söt och inte silver..

Onsdag 5 maj.

Kattungarna har blivit så stora och duktiga
och jag kan inte förstå att de redan är
5 veckor gamla.
Under veckan som gått så började
de så smått få smakbitar av vanlig mat och
nu äter de den i små portioner flera
gånger om dagen.
Hos oss består kattungarnas första meny
av köttfärs och sen blir det blandat med uppblött
torrfoder för kattungar.
Allt eftersom de växer så får de lite annat att äta
för att vänja sig vid olika smaker.

Alla äter med god aptit.

Neelix, den duktige lille killen hade ju
inga problem att ta till sig detta nya.
De andra var lite tveksammare och tittade
misstänksamt på det jag bjöd på.
Kirara upptäckte dock snabbt att det nog gick
att äta och det gjorde även Shiimsa.

Shiimsa tvättar sig efter maten.

Den enda som vägrade i flera
dagar det var Jenji.
Det var bara för mig att peta in
mat i hans mun och göra så
varje gång de andra åt från sina fat.
Men till slut, på valborgsmässoafton
så fattade han vad allt gick ut på
och nu äter han också med god aptit.

Toalettbesöken fungerar också helt perfekt
och har inte krånglat en enda gång.
Tänk så fantastiska skapelser dessa katter är.
De föds blinda och hjälplösa men redan efter
några veckor så kan de nästan allting !

Myrra hjälper Neelix tillrätta...

Nu är de inte bara i kattrummet utan har
förstås fått bekanta sig så smått med övriga huset.
Jag brukar börja med att ha dem i köket men
de här fyra de spred direkt ut sig i alla rum
och var inte alls blyga över
förändringarna. Tyvärr så gillar de att
försvinna och tassa runt under vår stora soffa så
det har inte blivit så många foton på dem
denna första vecka "i det fria".

En helt ny värld att utforska för Kirara..

Ninka som från början var så väldigt rädd om dem,
hon har slappnat av och hade inte en
chans att hålla reda på de här snabba rackarna.

Kattungarna bryr sig inte ett dugg om att min
espressomaskin bullrar och väser
och när jag dammsuger så får jag passa mig
så de inte hamnar i dammsugarpåsen..

Jenji på språng...

Onsdag 12 maj.

HALVTID !
Man ser det ju på katterna som faktiskt växer,
men de är ju fortfarande så små och söta.
Så därför är det lite svårt att förstå att det "bara"
är 6 veckor kvar av deras tid hos oss och att det
faktiskt var 6 veckor sen kullen föddes.

Kirara, Shiimsa, Neelix och Jenji, 6 veckor gamla

Det blir mer och mer rörigt hos oss allt
eftersom kattungarna växer.
När kattungarna blivit så här "stora"
så sprids röran och varje golvyta fylls
av möss och andra konstiga kattleksaker.

Kirara klättrar bra och kommer sig lätt upp i soffan.

Stiger man upp på natten så
nog sjutton trampar man på nån
kattleksak med sina bara fötter.
Så nu är det inte bara i kattungarnas
lekhage det är kattungar och
trasselrasselsaker utan de ligger i
vart enda hörn i hela huset.

Neelix är alltid sugen på lek

Småmissarna får förstås inte vara på
övervåningen för dit upp har vi en lite jobbig
trapp som inte passar små kattungar,
men de har ändå nog med utrymme att vara på.
När de springer omkring är de som små
kompakta lite fyrkantiga lurvbollar med svansarna
böjd över ryggarna..
Benen går som trumpinnar och det är underbart
att sitta och se dem leka med varandra.

Shiimsa inspekterar noga den stora vattenskålen och katternas blomma..

Det som hindrat denna kull från att få röra sig
i huset så tidigt och fritt som mina kullar brukar få göra,
det beror helt på kattmamma Ninka.
Ninka tycker inte om att stora katten Cleo varit nära dem.
Snällaste missen Cleo som inte gör en fluga förnär
håller sig undan och Ninka surar om hon kommer
för nära.

Jenji attackerar Myrra...

Myrra däremot har alltid fått busa och vara med.
Tack och lov så går det bättre och bättre.
Kanske mest för att Cleo är så klok och vet vet var
gränserna går för hon är väldigt smidig
med att ta sig fram även om det
blir lite krockar ibland.
Cleo har i alla fall nosat och hälsat
på alla kattungarna då inte Ninka märkt det..


och efter all lek blir Shiimsa trött...(och även matte Lena)

Onsdag 19 maj.

Plötsligt fick vi sommarvärme.
De stora katterna är ute i kattgården
dag som natt och nu får jag ett litet problem
med kattluckan som jag måste lösa.
Jag vill inte att mina småttingar ska gå ut
och in hur som helst, i alla fall inte mitt i natten.
Än har de inte varit ute i kattgården och än
sover de faktiskt hela nätterna, men så
snart de kommit på att den platsen finns så
blir det svårt att hålla dem därifrån.

( Bilder från kattgården kan ni se HÄR och från sidan om oss)

Jenji ÄLSKAR vår hallmatta, den är superbra att vässa klorna på..

Kattungarna och jag har fullspäckade
dagar och det är inte mycket tid över för mig själv.
Jo, när de sover, då kan jag sätta mig ner och
ta mig en kopp kaffe och fixa med kattpapper,
hemsidan, och sånt "viktigt" människogöra.

Men för det mesta så är det full rulle och
när de är vakna är det så svårt att undvika dem
och inte delta i deras lek och gos.
Jag har dem ju bara i 12 veckor så det gäller
att passa på. Veckorna rusar fram.

Vardagsscenario

Dessutom ska kattlådor rensas och skuras,
mat ska serveras och så ligger jag som sagt
svettig på golvet och busar och viftar med leksaker..
Fast det där sista kanske man inte
behöver göra. Jag gör det för att jag
råkar vara hemma och kan...och svettig, ja det
kanske beror på att jag inte är i den bästa kondition.

Shiimsa, oftast så snabb att hon inte går att fota...

..och hon älskar vippor och vill helst vara med där det händer saker.

Kattungarna leker jättebra med
varandra och behöver inte mig jämt.
Men nog uppskattar de mig en hel del
då jag leker och upplåter mitt knä till kel..

I den här kullen leker alla med alla och har
inte parat ihop sig med nån speciell bästis.
Sen har de ju "stora" kattungen Myrra som busar
så bra med dem och lär dem sånt som är bra att
veta, både nyttigt och onyttigt.
Tillsammans upptäcker de hela tiden nya saker och
ingen verkar vara rädd för nåt i världen de fötts till.


Jenji undersöker vattenfontänen i köket.

I de stora kattlådorna ryms flera på en gång, Neelix, Jenji och Kirara.

Soffan är en favoritplats där de höga
ryggstöden är världens bästa ställe
att springa på enligt kattungarna.
De får ett utomordentligt bra grepp
med småklorna och kommer
sig direkt upp till fönstren...

Neelix


Kirara

Neelix, på väg nånstans...
(Det är ett måste att ha häftmassa under tunga saker i fönstret.)

Idag var det avmaskning igen.
Andra avmaskningen inträffar då mina
kullar är 7 veckor gamla.
Det gick bra även för de här små
trasselsuddarna då de fick det
köttsmakande pillret.
Åh så skönt att det finns
saker som förbättras som
just bra avmaskningmedel.

En annan sak som är nytt för just denna
kull, det är att jag DNA-testat dem.
Testen (svabbar) skickas iväg
utomlands och där testas de
för blodgrupp och anlag för colorpoint/csgenen.
(Se sidan "Information", om colorpoint)
Eftersom mammakatt Ninka bär anlag för
CS-genen vill jag se om kattungarna också gör det..
Resultatet kommer ut på kullsidan när jag fått svaret.


Neelix på kudden på skrivbordet - en favorit även för denna kull.

Onsdag 26 maj.

8 veckor !
I dag på morgonen har jag,
kattungarna och mammakatt Ninka
varit iväg på småttingarnas första biltur.
Kattungarna var inbokade hos vår veterinär och
där skulle de få den första vaccinationssprutan.

Vi har byggt en nätdörr som är praktisk för att hålla katter inne och flygfän ute.
Och då värmen slog till, då kan ytterdörren stå öppen för vädring.

Bilresan gick bra. Denna positiva egenskap
måste komma från mormor Inessa och
mamma Ninka som aldrig eller sällan ger ifrån
sig minsta pip vid korta eller långa bilresor.
Lite småpip hördes dock från kattungeburen, men
inga desperata utbrytningsförsök. Själva veterinärbesöket
gick galant och de märkte aldrig av att de fick någon spruta.
Väl hemma igen var det hopp och lek igen som om inget hänt.


Mysiga goa Neelix...

För övrigt händer det inte så mycket nytt
med kattungarna. För jag som ser dem varje dag
så ser de likadana ut mest hela tiden..om jag inte
jämför med foton på dem då de var yngre.
Då ser jag ju att de faktiskt växer.
Och de som hälsar på, tycker förstås att
de plötsligt blivit större småkatter..
Hela åtta veckor gamla är de så duktiga på
det de ska kunna i denna ålder.
Att tiden går ser man förstås både på kattungarna
och på att vädret ändrat sig utanför fönstret.

Kattungarna leker, sover, äter och..... ja går på lådan!
Deras lekar har än så länge hållit sig
mest nere på golvet och i och under soffan,
men där går det mesta i raketfart.

Va, nej VI vet inte vem som stökat till så här, säger Neelix och Shiimsa

Kirara som varit näst tyngst och ätit bra
äter plötsligt så dåligt, tycker jag...
Förutom att hon nu äter väldigt långsamt så har jag
märkt att hon inte alls är förtjust i all blötmat.
När maten serveras så är
det passning som gäller så inte
andra matvrak tar hennes portion,
om hon ens vill ha den.

Det är bra med katter som föredrar torrfoder,
men då de är små vill jag att de
äter sina måltider med blötmat per dag.
De får förstås äta torrfoder som de vill när de är
så duktiga på att dricka vatten.
Kirara knaprar på av de fem sorters torrmat som finns
för kattungar, samt av det vuxenfoder hon kommer åt.
Och hon är pigg och full av energi så det är en pigg och frisk
tjej, även om hon håller koll på vad hon äter.
Men för mig är det svårare att veta vilken mängd en
kattunge får i sig då de äter torrfoder då och då.
Det är mycket enklare att se vad de
får i sig då jag serverar dem blötmat på
varsitt litet fat 4-5 ggr per dag.

Kirara och syskonen var så fina med bra hull, tyckte veterinären.

Neelix fina tabbymönster

De små busarna har än så länge inte varit
så mycket i fönstren i kök och vardagsrum.
Och de har inte ens försökt ta sig upp i
det stora fina klösträdet i vardagsrummet.
Det är bra, för det klösträdet går ända upp i taket
och är en lite olämplig lekplats för små katter, än.
De verkar inte lida nån brist på aktiviteter
precis och har så roligt där de rusar omkring,
och tids nog lär de nog hamna högre upp.

Myrra håller koll på de fyra småttingarna från toppen av det stora klösträdet.

Myrra hon går hårt fram åt de små "syskonen".
Men det är bra för de lär sig mycket av hennes
lek och brottningsmatcher.
Ibland kan jag tycka att det går lite väl vilt till,
men då Myrra slutar så kan de små trollen
ge sig på henne och ge henne tjuvnyp.
Så de är minsann inte ett dugg rädda
för den stora fina Myrra.


Kattrummets fönster är en bra utsiktsplats. Kirara kikar ut i kattgården

De älskar att vara i kattrummet.
De har sin sovplats där varje natt, men det finns
andra saker där som gör att det är roligare än att bara sova.
Där står det lagom stora klös/klätterträd
som är så skoj att klättra runt på eller att mysa i.
Mitt skrivbord står där och det är
fullt av saker som man kan krafsa omkring i..
Viktiga kattpapper som matte inte hunnit sätta
in i pärmarna tex...
De har också väldigt bra utsikt ut till kattgården
från både skrivbordet, fönsterbänken och klösträdet.
Så vissa dagar ser jag knappt röken av
småttingarna för då vill de bara vara i "sitt"
lekrum och busar vilt där inne.

Det "mindre" klösträdet i kattrummet är välbesökt.
Här vilar bröderna ut.

..och vackre killen Jenji poserar så fint...

....och sötaste sällskapssjuka Shiimsa..

så till fotografering, IGEN.... .
Att fota Shiimsa och för det mesta så
gäller detta även Neelix, det är som
att försöka få en virvelvind att vara stilla.
Det är fysiskt omöjligt och går INTE.
Att få ett speciellt foto taget på speciell plats kan
ta allt från tio minuter till en timma med
Jenji och Kirara, om jag har tur förstås.
Med Shiimsa och ibland Neelix så kan
samma procedur ta två dagar.

Shiimsa har mitt i den galna jakten på det
perfekta fotot fattat hur hon ska charma mig
när hon ser att vettet håller på försvinna från mig.
Hon slänger sig på rygg, blinkar mot mig och börjar kurra!
Ja men vem kan bli tokig då ?
Då måste man ju lägga från sig leksaksvippan och
kamera och skratta lite och pussas trots att man
inte fått de där bilderna man tänkt sig.

Så facit blir att jag har mängder av suddiga bilder
av många bakdelar och svansar på en viss
liten kattfröken och ung kattherre.
Förhoppningsvis har jag kanske ändå några vettiga
foton att lägga ut på hemsidan till slut.
Foton som mest troligt är taget på deras villkor på helt annan plats..
Så är det att ha katt och man måste ha humor annars
blir man galen.. =).

Shiimsa som måste visas upp som trött också...

Onsdag 2 juni.

Den första sommarmånaden är här
och kattungarna är 9 veckor gamla.

På lördagens morgon, 29 maj, så har plötsligt
Jenji ont i sitt högra framben.
Han haltade och ville inte äta,
pep och jamade då jag undersökte.
Avvakta till i morgon, sa jourveterinären.

Ja det var bara att låta lille Jenji ta det lugnt
och han ville inte göra så mycket
annat än vila den förmiddagen.
På aftonsidan så åt han i alla fall
och gjorde lite försök till lek. Han ville också
vara med oss i vardagsrummet och hängde
efter mig dit jag gick, så helt slut var han inte.
Och han kurrade tryggt när jag gosade
extra mycket med honom.

Dagen efter var han som vanligt och det var
hopp och lek som om inget hänt. Så skönt !

Som kattungar hoppar och har sig när de leker
är det egentligen konstigt att de
inte har ont i sina små ben oftare.
Detta är första gången jag
haft en misse som haltat... och
jag blir förstås sjuk av oro men
glad att det inte var allvarligt.

Jenji, tuff kille med sitt onda högerben.

Det är bara tre veckor kvar innan de ska packa
ihop och flytta från oss. Det är konstigt att
fyra kattungar kan vara så olika till sättet.
Man kan ju tycka att syskon skulle vara
lik varandra, inte bara till utseendet.
De har också varsin egen plats hos mig
precis som alla kattungar har.
Det är tur man har mycket utrymme i sitt
hjärta där alla missar ryms, stora som små.

Nu när de är 9 veckor gamla så är det
ganska tydligt hur de är till sättet.
Jag brukar alltid skriva lite i kulldagböckerna
och försöka ge en liten beskrivning
av var och en av de små.

Jenji är en cool och lugn liten sibbekille.
Tar livet med ro, men oj vad han kan
busa när han väl kommer igång.
Om man kommer och gosar med honom då han sover, så
sätter hans kurrande igång direkt. Så mysigt...
Han kommer att bli en stor och go kille som
garanterat gillar att bli kelad med.
Han är dessutom den som snällt poserar stilla och
lugnt då jag ska fotografera honom.
Han vill gärna vara med där man är och
jag tror han blir en trogen liten
följeslagare till sin nya husse och matte.

Coola kissen Jenji

Shiimsa ser ut som ett riktigt busfrö,
söt och nästan alltid rufsig i "håret".
Hon måste alltid kammas innan det ska
fotograferas.. Inte för att det hjälper.
Hon är borta med vinden innan jag
hunnit knäppa nån bild av henne.
Detta pga den inbyggda turbomotorn
som just hon föddes med...
Hon busar längre stund än syskonen
och då de ger upp och somnar, så vill hon gärna
fortsätta att leka ytterligare en stund.

Racerkatten Shiimsa

Hon är också väldigt sällskaplig och vill
gärna vara med där vi är och inte alls
vara för sig själv.
Hon älskar vippor och jagar ikapp dem
snabbare än nån av de andra.
Hon skulle vara en utmärkt musjägare om
hon varit en utekatt. Här inne
tar hon död på varenda leksaksråtta och nu har hon
börjat morrar åt syskonen om de försöker ta dem
från henne...Gissa om det låter gulligt eller farligt ?
Hon kommer att bli en ännu goare misse när hon blir
ensam med sin nya familj. Här är det så
mycket att göra med alla syskon så
nån tid till en massa stillsamt kel finns inte, just nu..


Vilda musjägaren Shiimsa med dagens fångst.

Kirara har från början varit en lugn och
söt liten tjej men har på senare tid
blivit mer snabbtassad...
Skenet bedrar alltså. För när man ser henne
så ser hon ut som en liten docka
där hon sitter så still... Men så är det inte alls.
Hon har inte alls tid med kel längre
utan vill plötsligt mest springa omkring
och busa med syskonen och undersöka världen.
Nu är hon tjejen som upptäcker de nya
platserna man kan vara på och
visar gärna de andra vad hon hittat.
Hon sitter ofta uppe i fönstret i vardagsrummet
och tittar ut. Trots att benen är fulla av bus så är hon
fortfarande söt som socker, som de andra tre kattungarna.

Lilltjejen Kirara

Så till Neelix..
Nog är alla kattungar charmiga, men
Neelix slår de andra med hästlängder.
Det brukar finnas minst en sån här i varje kull.
Neelix är som en pajas och ingen
lämnas oberörd av denne spelevink.
Han älskar mat och äter gärna upp
syskonens portioner om han får chans till det.
Han är snabb som få och leker och hoppar
och är med överallt där det händer saker.
Han är trygg och modig och
inte alls rädd för saker som låter eller
är nya och obekanta..

Neelix smyger sig på stora katten Cleo.

Han är lillkillen som plötsligt gått om alla
i vikt även om det inte syns på honom.
Han som alltid velat vara i
knät från det han var liten.
Han älskar att man gnuggar hans öron och
då faller han i trans och kurrar och
myser så gott i ens famn.
Som tack får man försiktiga klappar i
ansiktet av hans mjuka tassar..
Han är en så go liten sibbekille som
kommer att bli en mysig kattkompis.


Neelix vår pajas..

Onsdag 9 juni.

Så börjar nedräkningen. Två ynka veckor kvar.
Jag kan förstå om de nya familjerna längtar efter
sina nya lurviga familjemedlemmar. Det skulle jag göra,
för jag vet också hur det är att vänta på en kattunge.
12 veckor kan gå väldigt långsamt men också rasande fort.
Kattungarna är förstås helt omedvetna om
att en stor förändring närmar sig och busar på som vanligt.


Shiimsa pryder sin plats i fönstret. Snart flyttar hon till Umeå

Just nu har mammakatt Ninka börjat löpa och
huset har kommit in i en behaglig frid.
Jag har haft ett jobbigt pusslande med katter här och där,
in och ut i kattgården bara pga att Ninka inte velat
ha Cleo så nära kattungarna.

Nu är Ninka istället otroligt förälskad i just Cleo och
åmar och kråmar sig kring den lite förvånade
stora missen Cleo..som tack och lov inte alls är långsint.
Kattungarna har sen länge accepterat Cleo
och fattat att hon är en mycket snäll katt.
Cleo är lite "störd" för hon får inte längre vara
ifred för dem..

Kattungarna i Cleos kölvatten.. Hänger med henne på
toa för att dricka ur badkarskranen

Jenji på tvbänken. Han kommer att bo mitt i centrala Skellefteå

Nu har vi själva bestämt att Kirara stannar kvar hos oss.
Det har varit en lång tid av beslutsångest
för det var inte meningen att vi skulle ha
kvar någon i denna kull. Men nu är det bestämt.

Kirara ska bo kvar med oss och övriga katter.

Kattungarnas (och även Myrras) DNA-prov är klara
och alla kattungar är blodgrupperade.
Eftersom mamma Ninka är
bärare av colorpointgenen så testade
jag även kattungarna för detta.
Alla deras testresultat finns på deras egna sidor.

Neelix ska flytta till Vasa i Finland

Nu har förberedelserna för flytt startat lite smått.
Neelix och Shiimsa som har ett antal timmars bilresa innan
de kommer till sina nya hem har fått varsin ny kattungesele.
De ska få öva att ha dem på sig i god tid innan de flyttar.

Kattungarna är också vana vid att bli kammade
både med och mothårs.. De är kloklippta nästan
varje vecka och det går väl så där..
Kloklippning är inte nåt de älskar och det
är enklast att göra det då de är trötta.
Men det går, och kattungarna är vana vid
att hanteras och hållas i.

Som vanligt, är det oftast hankattungarna
som är de som har mest "tid" att
ligga i knät och gosa och kurra och må gott.
Av erfarenhet så vet jag att honkattungarna
oftast lugnar sig då de kommer sig till
nya hemmen och blir ensamma utan sina syskon.
Här hemma hos oss är de svårare än
sina bröder att "lura" ner i knät och
få att ligga stilla längre stunder och
bara mysa. De kanske tar efter mig
som har svårt att sitta still länge.
Min make däremot..han kan ligga i soffan
i evigheter och slappa. Så just därför tror jag helt
bestämt att detta fenomen har med om man är
tjej eller kille...

Om ni vill se en favorit i repris
från dagens fotosession så kan ni kika
in i min blogg och se på dagens datum.
Det blir lite tjatigt att skriva om
det i varje veckas dagbok...=)
OCH man måste som sagt ha mycket energi
och en hel del humor för att ha katt...
och bra batteri i både blixt och kamera.

Onsdag 16 juni.

Våra älskade småttingar är
plötsligt 11 veckor gamla.
Det mesta som ska göras är gjort...
De har fått öva sig med de nya
kattungeselarna och övning ger färdighet.


Den syns nästan inte men Neelix har sin sele på sig...Duktig kille..

Så har de hittat ut i kattgården.
Vi hade ju några riktigt varma dagar
och då var det svårt att hålla kattungarna inomhus.
De kunde ju se de stora katterna genom fönstret
så det var klart att de också måste få gå ut.
Gissa om det är ett populärt ställe !

Neelix funderar på att klättra högre upp...

Jenji och Myrra

Shiimsa med tungan rätt i mun....

Inne fortsätter äventyren och Kirara lyckades
i ett obevaktat ögonblick ta sig upp
på hyllorna där jag egentligen inte vill ha de små..
När hennes syskon flyttat så kan hon få
klättra upp dit och sova om hon vill..

Idag var det den sista avmaskningsomgången för kullen.
Jag tror att kattungarna är glada att det är över nu.
Inte för att DE förstår meningen med allt detta
men nånstans kanske de ändå är tacksamma
att man gör allt detta för dem..
Jag hoppas i alla fall att det märks genom att
de ska må bra och få vara friska krabater länge.
Det är ju en hel del pyssel med att ha en kull.
Regelbunden kloklippning, social träning,
och så denna mat ständigt och jämt. Jag
har fått för mig att vårt hus en ständig
doft av kattmat..eller så har jag helt enkelt
fått den doften i näsan.

För att inte tala om all städning man
"pysslar" med..
Jag tycker att det ständigt är som en
sandstrand här på våra golv..
Det är sällan kattungarnas fel utan mer Myrras..
Hon gillar att busa och gör gärna en rivstart
från den enda öppna kattsandlådan jag har.
Kanske dags att ta bort just den...

Som tur är så får jag oftast hjälp
av kattungarna då jag rensar deras kattlådor.
Neelix är "bäst" på att hjälpa till och
sätter sig gärna både i lådan och i skopan
och då går det förstår så väldigt bra och snabbt..
eller inte...
Glöm nu inte att stänga toalettlocket.
Mina kattungar har börjar visa intresse för att
hjälpa till med städningen av människornas toalett,
men den sköter jag helst själv..
Jag vill inte att nån ska spolas ner av misstag.
De nya familjerna kommer i alla fall att
få duktiga små katter som hjälper till
med att städa och plocka ur diskmaskiner mm..
Nåt jag saknar är att de inte klarar av att dammsuga.

Jenji älskar att sitta i köksfönstret...

Det är mycket mys i våra knän på
kvällarna. Alla katter verkar bli
knäkatter och det är roligt att de är
så sugna på kel. De kommer frivilligt
och tar plats för att vara med oss.

Shiimsa i husses knä.

Alla har väl fungerande motorer
som sätter igång att brumma och kurra så
snart man tar i dem. Det gör att man
genast måste stanna upp och vara med dem,
även om det var meningen
att man skulle göra nåt helt annat..

Neelix måste flirta lite först innan han somnar i mitt knä

De är busiga och mysiga kissar med
olika personligheter och man
kan t ex se på veckans foton vem
som kattmamma Ninka tycker är busigast...
Det är den som har kortast morrhår, som
är den som Ninka fostrat mest genom att bita av dem.

..och vem tror ni hoppar och har sig
på ställen där jag inte vill ha nån av mina katter?
På vardagsrumsbordet, hallbänken mm..
Ja men naturligvis den lilla hoppetossan
som vi själva valt att behålla..

Onsdag 23 juni.

Så var dagen D kommen, och de
tolv veckorna har gått.

Igår var kattungarna på sista
kontrollen hos veterinären.
Där fick de sin andra vaccination,
en ordentlig hälsoundersökning
samt chipmärkningen.
Allt genomfördes utan knot från
mina och Ninkas duktiga små missar.
En mycket fin och jämn kull,
fick vi som bedömning.

Man tror att man ska vara trött på
allt bus, all städning och sanden
mellan tårna...kattsanden alltså..
Men inte.
De trummande små
tassarna mot golven.
De glada svansarna som ALLTID
står rakt upp i glädje,
det kommer jag att sakna så oerhört.
Men allt har sin tid och jag vet ju
att de bara är våra dessa veckor, och
att nu är det dags att få komma hem till
sina väntande familjer.

Jag undrar dock vad mammakatt
Ninka ska tänka när hennes kattungar
flyttar. Hon har inte alls verkat trött
på sina barn men det kommer
väl att märkas när de åkt..
De sista dagarna har dock kattungarna
rasat runt vildare än vanligt och Ninka har
lagt sig i och försökt få dem att göra som
hon velat.. helt utan resultat..
Det är nog flyttdags ändå tror jag.
Ändå är det skönt att
Neelix stannar till efter midsommar
och att Kirara ska bo kvar hos oss.
På det viset hoppas jag att Ninka (och jag)
inte kommer att sakna de som lämnar oss.

Den sista tiden har småttingarna haft
maktkamp med varandra och
det är såna här gånger man är
glad att de har kullsyskon att
leka med och lära av.

Man kan så tydligt se hur de tränar sig
inför möten med andra katter.
Underkastelse, vara överlägsen och stark
att bråka och vinna och sen bli sams.. Kattungarna
gör ju inte detta på allvar utan allt är på lek.
Det är som att sitta och se på en föreställning.
Jag kan inte sluta förundras över dessa
härliga små lurviga varelser.
Hur de från små hjälplösa knyten, på endast
tolv veckor lärt sig allt de kan.

Allt de är med om och lär sig dessa veckor
hos oss är en så viktig grund som de har
med sig för resten av livet..
Det är faktiskt ganska viktigt allt
detta man gör även om det
ibland kan kännas slitigt att tömma
kattlådor och klippa en massa kattklor.

Shiimsa med sin speciella och älskade leksaksmus som ingen annan
får komma nära. Den kan hon leka med i timmar, för sig själv...

Den här kullen har varit väldigt speciell.
Liten, men naggande god..
Jag skrev för nån vecka sen att
det mest var killarna som myste i våra
knän. Men det har jag fått äta upp.
Jag tror aldrig jag haft en kull som
varit så villig till att kela som just denna.
OCH i våra knän. Och det gäller även
flickorna Shiimsa och Kirara.
OCH att de startar att kurra direkt man petar på dem.
Jag har inte hittat kurrknappen på dem men
den verkar sitta över hela kroppen..

Jenji, som tjuren Ferdinand, tar livet med ro och älskar blommor.
(dvs sitter gärna i blomkrukorna...)

Shiimsa vår lilla viimsa.. Fart och fläkt varje vaken stund..

Kirara, ett riktig busfrö, som ska fortsätta att busa hos oss.

Neelix, matvraket, vår knäkatt, charmtrollet och hjälpredan.

Men så har då tiden kommit då det är dags
för att flytta. Det här är en av de
jobbiga sakerna med att vara
kattuppfödare, men också en av
meningarna med det jag gör..
Det ger också en hel del glädje tillbaka.
Som uppfödare är jag så glad och tacksam då jag hittar
fina familjer till mina "små kattbarn"
och de nya bekantskaper jag får på köpet..
Glada familjer kommer och hämtar sina
små efterlängtade små katter och
det gör att allt känns ganska bra ändå.

Jag kommer att sakna var och en av
er som åker från oss.
Jenji den store lille killen som
har en sån lugn och skön attityd till
allt han möts av..

Mysige mjuka goa Jenji...

Shiimsa. Värre busfrö har jag inte
varit med om. Samtidigt är hon en
trogen kompis i tvsoffan och en
världsmästare i att kurra.
Hon har värmt mina ben nästan
varje kväll så visst kommer jag
att sakna min lilla yrhätta.
För det är katter med personlighet
man minns bäst.


Shiimsa, en liten minikopia av sin mamma..

Neelix som flyttar utomlands..fast Finland
är inte riktigt så långt bort tack och lov.
Vårt grannland =)
Jag hoppas att vi ses då vi besöker
kära vänner på samma ort. Du är en så
speciell misse att många inte kunnat
låta bli att kommentera det.
En så go knäkatt som bara måste
somna i vår famn på kvällarna.

En sömning och så söt Neelix

och lång och så stilig...

Det kommer att bli tomt och tyst
utan er i knät på kvällarna, och ert
eviga kurrande så fort man
fångat upp er i famnen.
Ni har varit den goaste kullen
att kela med någonsin !
Så full av energi men samtidigt
så villiga att mysa med mig.
Jag kommer att sakna varje liten
kattungekropp som
sprattlat i mina armar.
Jag hoppas att ni inte kommer
att längta efter mig.. Utan att
ni genast känner er hemma dit ni
kommer och hittar tryggheten i
er nya familjs famn.

Jag hoppas att ni glatt rusar
vidare i era nya hem och får ett
riktigt långt och lyckligt liv
med era nya familjer.

Vi och kattungen Kirara som stannar, och
naturligtvis även de stora katterna... Vi önskar
de små och deras familjer all lycka ute i världen.

Kirara i kattgården..

| Till kullens fotosida |

|Mina Kattkullars vikter |

© www.miramilaia.se
Grafik, Foto & text Lena Lundmark